Solokvist i Kambodja

Egentligen sitter jag bara i sängen på ett varmt hotellrum, men jag känner mig lite som en hjältinna som kämpat mig igenom den kambodjanska djungeln med endast en machete som tillhygge. Tröttheten går nog i alla fall att jämföra. Jo, så att det där med 10 dar var så klart bara önsketänkande. Uppsatsen ska lämnas till vår handledare på torsdag. T.O.R.S.D.A.G. Panik panik panik.

Så. Vi backar bandet lite.

Nessica fick i söndags äntligen påbörja färden hem. Det kom doktorer från Thailand som följde med henne i ambulansen till flygplatsen och vidare mot Bangkok. Jag vinkade hej då, grinade lite, drack en Sprite och bestämde mig sedan för att lämna Phnom Penh fortast möjliga. Köpte första bästa bussbiljett till Siam Reap. Satte mig i doktorskuren och pluggade medan jag väntade på bussen. Bussen kom. Visade James Bond dubbad till khmer(?). Jag pluggade tills batteriet gick in i väggen och krävde ny energi.  Bussen fick tvärnita för en ko och hade jag inte haft datorn i ett stadigt grepp hade den flugit i golvet som en elefant i baksätet. Jag trodde resan skulle ta 4 timmar men det tog 6-7 och jag kom fram mitt i natten. Hoppades att det skulle finnas ett öppet boende och nummer ett på min guesthouse-önskelista var faktiskt öppet så jag kunde checka in där på en gång. Skönt.

Fick det här stället rekommenderat för mig när vi var på Koh Samet. När jag kollade recensioner på nätet hade det fått ett fåtal ”bra”, några fler ”lagom”, ganska många ”dåligt” och majoriteten hade gett det "uruselt" i betyg. Typ 27 av 40. Jag var dock skeptisk, spanade in klago-kommentarerna och när jag läste dem så fick jag vatten på min kvarn. Typ, ”man kommer in i rummet och det ser fräscht ut, men så flyttar man på sängen och AHA! Fläckar på golvet!” Orka FLYTTA PÅ SÄNGEN?! En annan jänta hade fotat NER i toaletten för att visa att det fanns lite avlagringar eller vad det heter. Jag ska kanske tillägga att det här stället kostar 10 dollar per natt så det är inget prisigt boende vi snackar om. 60 kronor för ett dubbelrum, med stort badrum och egen balkong. Ja jag struntade i recensionerna och det är jag glad för. Kom, såg, segrade.

Segrade gjorde även Sverige och det var ju alldeles förträffligt gjort. Samtidigt var det en mysko, ovan men i det hela positiv upplevelse att inte ta finalen så allvarligt. Jag var mest glad att Schweiz tagit sig så långt och hade Sverige förlorat hade jag ändå verkligen glatts med vinnande laget. Så grattis Sverige till guldet och grattis hockeyvärlden till Schweiz. Vill sparka bakut när det börjar pratas om bragdguld dock, alltså SÅ dålig är inte svensk hockey att man kan kalla detta för en bragd. Visserligen borde detsamma gälla i fallet Johan Olsson men samtidigt tycker jag inte det, då 5-milen ändå är något alldeles extra och något man utför själver. 

Ja. Och så plugget.

Har suttit som en idiot och skrivit. Donat med ethics, methodology, theoretical framework, suggestion for further research, alternativ interpretation... saken är den att det tar EXTREMT lång tid för mig att skriva eftersom mitt engelska ordförråd är som kokvrån i en etta med kokvrå. Skitlitet. Skickade ändå typ 10-12 sidor igår och 10 sidor idag för grammatisk rättning, uppsatsen är uppe i cirka 45 sidor och det kan gå, ska gå, kommer att gå.

Efter att ha kommit halvvägs med dagens arbete fick jag belöna mig med något fint. Samma gällde igår. Igår bestod det fina av att titta på de 5 sista minuterna av hockey-matchen (via youtube), idag kollade jag istället in tidigare nämnda man. Ja. Gåshud. Vilken jäkla gåshud. Sånt här inspirerar mig verkligen.