Det går bra nu

Alltså den nya påven, kan man annat än älska honom? För första gången i mitt liv älskar jag en påve. Sicken känsla. Hans kritik mot marknadsekonomin och trickle down-teorin gjorde min dag. Äntligen en gube som fattat något!

Det är mycket som går bra nu. Andra betyget rullade in och det var också ett B, jag lyckades hålla min önskade nivå ända in i kaklet, så glad! Dessutom har jag ett jobb som väntar när jag kommer hem, kommer hem på lördagen och går till jobbet på måndagen... jag är så otroligt tacksam för det. Idag pratade jag med Anna också, sådär på riktigt med riktiga ord som hörs. Det gjorde mig glad, skål för att man kan hitta så fina vänner på ett tåg. Utbildningen gav mig mycket bra och där på toppen finns Anna och Nessica, för utan plugget hade jag gått miste om dem. Jag är en lyckans ost!

På samma sätt gav mig praktiken förra året en hel del bra, men det bästa var min älskade värdfamilj. Igår åt vi middag med dem ute i Bethesda. Önskar att jag haft tid att träffa dem mer för de ger mig en sån där varm känsla i hela kroppen, som en enda stor kärleksbubbla. Tänker nog skippa att åka till New York på måndag och se om de vill umgås istället.

 Ikväll har jag och Mr varit på Ford-teatern och sett A Christmas Carol, den var jättebra och såååå julmysig! Älskade musiken. Ford-teatern är ju lite speciell också för det var där Lincoln blev mördad. Kändes sorgligt att tänka på det, han var ju fantastisk. Må hans minne leva vidare.

Där satt herr Lincoln när han blev skjuten...

 

Den har spelats här i över 30 år. En riktig julklassiker!

Pittsburgh!

 

Helgen var galet rolig. Tyckte om Pittsburgh och vill gärna dit igen någon gång. Vi två åkte dit tidigare än de andra tre eftersom vi skulle på hockey igen. Pittsburgh vann med EN minut kvar av matchen!

Lite skillnad på femti/femti-summorna här och i Sverige...

 Jora-så-att...

Pittsburgh hade också prydnadskvinnor.

 

 Jajjemensan fattas bara!

Sen mötte vi upp Mary, Molly och David på Molly gamla universitetshak, det är kanske 6 år sen eller nåt hon bodde och pluggade i Pittsburgh och vad händer när hon glider in på puben? Bartendern känner igen henne! Hahahaha.

 

Dan efter blev det först site-sajjing genom stan.

Näst högsta skolbyggnaden i världen! 

Heinz görs i Pittsburgh.

Chantz spanar in sin gamla universitetslya... 

Anti-våldutställning.

När vi kom tillbaks till hotellet började det snöa. Det vräkte ner!

Jag satte på mig lördagsoutfitten.

Mötte upp C: gamle rumskamrat / bästa vän från skoltiden.

Och hans trevliga fruga!

Vi träffades upp i en gammal kyrka som nu är bryggeri, bar och restaurang. Eftersom vi var sju var väntetiden 2 timmar för att få ett bord... men vi klämde ihop oss vid ett litet ett istället. Häftigt ställe.

Sen skulle vi gå till lite olika uteställen och barer, bland annat ett ställe där det på Chantz och Mollys tid fanns en dvärg som "bodde" i ett litet loft ovanför bardisken och som gled ner på en brandmanstång och hällde shots i folks munnar om någon köpte shots till alla (vilket bara kostar 10 dollar). Molly hade dock hört ryktats att han tyvärr avlidit och det visade sig vara sant. Dock var det en annan kortväxt person som jobbade där nu, han bodde inte i något loft (som tur var tycker jag) men han hällde fortfarande shots i allas munnar om någon betalade 10 dollar. Vilket någon okänd gjorde. Jag kommer nog aldrig igen befinna mig i ett läge där en kortväxt person häller shots direkt i min mun. Skumt, haha. Han kallades hur som helst för manboy och hade en hel meny. Det stod också skyltat att den som tog illa upp borde skaffa sig lite humor, typ.

Vi gick till fyra ställen innan det sa stopp vid den femte, då var visst inte mitt svenska körkort okej längre och passet hade jag inte med mig, så då fick vi åka hem... surt!

Dan efter åkte vi och kollade på utsikt. Fint!

Så här såg vi ut vid hotellfrukosten utan att vi visste om det, alltså, vi valde inte Leksands-tröjor med flit utan det bara blev så. Jag tror det kallas riktigt jäkla kärlek?!

 

Kärlek!

Sen körde vi hem.

Mötte upp DC-folket vid en bio, med resväska och allt eftersom vi lämnat tillbaks hyrbilen. Vi såg Enders game och den var riktigt kass tyvärr. Jag somnade en gång till och med.

Det var den helgen det.

Friendsgiving

I torsdags kväll var det så dags för Thanksgiving-middag i goda vänners lag. Jag bidrog med köttbullar och brunsås och jag måste säga att köttbullarna blev grymling-goda. De andra bjöd på allt möjligt annat gott, soppa och kött och sweet potato och sallad och sedan efterrätter, där Chantz hade gjort apple crisp och andra bjöd på pumpa-paj(?) och glass. När det var dags för efterrätt kokade jag en flaska glögg som jag spetsade med vodka, det blev en totalsuccé och vips hade tre glöggflaskor gått åt. Jag är nöjd.

Det här är jag dock skeptisk till. Öl bryggd enligt svensk glögg-traditon?

Lånade ett par bilder av Megan också:

Kommer sakna dessa människor en massa...

Äntligen!

Igår fick jag äntligen se NHL-hockey! Vi skulle gå på romantisk bio och se About time, men innan vi drog ner mot China town slängde vi en kik på sista minuten-biljetterna. De såg hyffsat bra ut, med 50 dollar styck som billigast. Vi bestämde oss för att åka ner och liksom bestämma när vi var på plats (då bion och hockeyn ligger jämte varann). Så fort vi satte oss på tunnelbanan fick vi syn på dem: Hockeysupportrarna. Sedan blev de fler och fler och då kan man inte säga nej. Deras entusiasm och begeistring smittade av sig så in i norden. Vi surfade online, köpte två biljetter för 44 dollar styck! Insåg att mobilbiljett ej var tillåtet, sprang till Martin Luther King-biblioteket och skrev ut biljetter och SEN var det bara att äntra arenan.

Bara?

Inte bara. I USA är det metalldetektor-koll som gäller och så får man inte ta med sig nå snacks utifrån, nix nej till choklad eller godis eller vad man nu hade tänkt ta med sig. Svindyra arena-godiset eller inget, liksom. Vi hittade i alla fall våra platser sedan. Över 18 000 på plats i arenan, maffigt. Matchen i matchen var Crosby mot Ovesjkin (kan inte stava och vill inte lära mig), Crosby vann så klart! Go Penguins! Nu för tiden hejar jag på Phoenix, St Louis, Nashville och Pittsburgh. Det är bra för då får man vara glad nästan jämt.

Mycket var olikt Sverige. I Sverige leker man inte "hitta kon i publiken", i Sverige är jätteuppspacklade tjejer inte placerade som prydnad här och där (te.x. bredvid Den Kunnige Mannen som sköter snacket), i Sverige har man inte en militärhyllning mitt under matchen. Annorlunda, som sagt. Men jag gillar att uppleva annorlunda. Förutom prydnadstjejerna då, den biten känns möglig.

Tycker det är sjukt att min kamera kan gå från det här;



Till det här, via en knapptryckning. Älskar min nya kamera.

Bäckström

Min älsklings älskling.

Utanför samlades en massa Pittsburgh-fans och skrek Crosby is better och såna saker. Blev en massa ståhej och mitt i alltihop träffade jag en svennebanan från Dalarna. Jorasåatt.