Kambodja-liv

Jag måste säga att vi har hamnat på ett otroligt soft ställe. Vi bor i en riktig bungalow nu, en stråhydda 5 meter från stranden. Det spelas skön musik och det finns mjuka runda sittfåtöljer överallt. Varmt vatten, varmt i luften men regn på kvällarna. Igår kväll åskade det jättemycket så att hela himlen såg ut som ett raveparty. Ballt. Folket som kommer hit gillar att sega och de gillar uppenbarligen även att ha sega hjärnor, då haschlukten ligger tung över stället morgon som kväll. Vi misstänker att stranden är av det slaget då vissa av guest housen heter typ Happy mushroom och Don't tell mama och så vidare... Åh nu spelar de "Love will tear us apart", jag känner mig som hemma. Stranden heter Otres Beach och ligger vid Sihanoukville. Vi ville till Siem Reap först eftersom vi trodde det skulle vara närmre, men det var tydligen rätt skitlångt dit så vi fick åka hit istället. Det tog 5-6 timmar eller nåt sånt, på väldigt slingrande vägar. Det var verkligen vackert och det kändes på en gång som att vara i ett nytt land. Mindre reklam, mer... äkta. Ett riktigt äkta land. Så det här ska nog bli bra...

Vi började plugga 9 i morse och nu är klockan 22 och vi sitter fortfarande här. Vi har bara tagit en enda rejäl paus på hela dagen så vår minst 6 timmar om dagen-regel är därmed uppfylld.

Här bor vi. Dörren in till höger. Jag gillar't.

 Stranden.

En båt.

 

Ett klistermärke i bussen mellan Thailand och Kambodja.

Första kortet i nya landet.

Gränsen.

Här sitter Nessica och väntar på vårt betyg... det ska tydligen komma idag (grattis) men det har inte kommit än, vilken ÖVERRASKNING! De har brutit mot lagen i snart två veckor, men de bryr sig inte. Klart de inte gör. Vi är ju bara elever. Grr.

Plugg-paus.

 

Utgången i Pattaya var för den delen skitrolig. Vi hamnade på en rysk nattklubb två rulltrappor upp i slutet av huvudgatan, där vi dansade loss, blev bjudna på champagne och tog farväl av Pattaya. När vi gick hem träffade vi på ett gäng australier och roligt nog kom de från Melbourne, inte bara Melbourne utan Emerald-trakten till på köpet. Jag pratade minnen och drömde mig tillbaka. Först var allting väldigt trevligt men när vi berättade att vi är i Pattaya för att studera HIV, hur det sprids och vilka som tillhör den största riskgruppen dog partystämningen rätt rejält. Hoho. Vi var i säng halv fyra och uppe igen halv sju för att hoppa på bussen.

 

Nu ska jag kolla efter betyget igen. Vad är vitsen med att vara en ansvarig student som gör allt i tid när man inte får nåt för det? Ja jag ska sluta älta. I morgon. Jag lovar.