Klart slut

Sista måltiden med det här fina folket. Kommer sakna dem... varför kan man inte bara med en enkel fingerknäppning flytta alla mänskor man tycker om till en och samma plats så man slipper hålla på och sakna folk? Det vore så bekvämt. Å andra sidan träffar jag hellre människor jag sedan kommer att sakna än låter bli, saknad är som en bieffekt till något som i övrigt är fantastiskt.

Hur som helst.

Känns som att det alldeles nyss var januari och jag satte igång mina hjärnceller för fullt för att försöka räkna ut hur jag skulle kunna ta mig till Amerikatt snarast möjliga. Kom på att jag skulle försöka hitta kurser som jag kunde byta ut Gävle-kurserna mot men att 1: hitta kurser likvärdiga med dem i mitt program, som 2: är på distans utan några som helst fysiska träffar och slutligen 3: komma in på dem, kändes nästan för otroligt för att vara sant. Envis som jag är så gick det ändå vägen till sist, tack Umeå, tack Gävle, tack Adobe connect! Utan distanskursen på Umeå hade dessa veckor inte varit möjliga.

Jag är sjukt nöjd med de här veckorna. Känns som att jag fångat varenda dag. Den här sista veckan har jag sitesajjat lite mer och hejdå:at Joanna över en lunch och lagat go mat. Konserten jag skulle på blev utbytt till en hejdå-middag med Molly och co som sedan tyvärr ställdes in i sista stund på grund av sjukdom. Orkade inte ladda om till konserthumör igen så vi blev hemma. Kollade på Before sunrise och den var bra, kollade Before sunset och den var skitbra, nu vill jag se Before midnight illa kvickt. Men nu, nu är det dags att strax baxa ut väskorna, ta mig till metron, sedan från metron till bussen och från bussen till Dulles... Sedan återstår att se vad Sven hittar på för skoj när jag kommer till Svedala. Jag vet i alla fall vad jag kommer göra. Hugga gran. Krama släkt och vänner. Jobba. Och mest av allt räkna ner tiden, för om två veckor får jag min allra bästa julklapp...

Hoj hoj DC!

Hoj hoj Jefferson!

Hej då romantiska middagar. (Lax under soltorkad tomat- och basilikatäcke med sparris, sallad, fetaost, jordgubbar och vin till.)

Hej då ekorrar!

Hej då sitesajjing. (Och hej då Exorcist-trappan).

Är mer än nöjd över att jag hann med att se luciatåget i kyrkan också, så fint! Att va med förra året är nåt av det roligaste jag gjort... Hoppas jag får chansen någon mer gång i livet.

 

Thai X-ing med allihopa var för övrigt en magnifik upplevelse. Man betalar 40 dollar var, sedan lassar de in rätt efter rätt efter rätt, jag skojjar inte. Tror det landade på en 10-12 olika rätter, inte alla på en gång utan en efter en liksom. Stora fiskar, pad thai, currygrytor, rostad pumpa a la thai, grönsaksröror, osv osv... Ingen bar har de så man kan ta med sin egen alkohol/dricka, och så är det sån där störtskön hemma hos-känsla, som att sitta i någons vardagsrum. Tre våningar med 70 platser totalt, rekommenderas starkt. Man behöver dock reservera typ en vecka innan, för det är poppis. Jag förstår varför...

Hihi :) 

Fin fågel, appropå inget. Älskar min kamera.

 

Fin snubbe å. 

Det var det. Klart slut.

Snark.

Min syster berättade att "Black Friday" nu alltså också kommit till Sverige. Vad bra det känns. Kul. Positivt...

Haha, min nya favorit:

Tacksamhet

Thanksgiving var kanon, det är alltid ett nöje att träffa C:s familj och vänner och Morgantown och dess omgivningar är så vackert. Lite spännande att komma tillbaka till DC också, då det var strömavbrott när vi åkte, ett strömavbrott som varade i två dagar. Vi visste inte vad vi hade att vänta när vi öppnade kyl och frys... men faktiskt så verkar det mesta ha klarat sig, inte mjölken och grädden men smör och skinka och sånt var det inget fel på. Vi kör båda samma metod när det gäller mat, luktar och smakar det bra så är det bara att äta det, ingen av oss gillar att slänga mat bara för att. Resten av huset var sig likt, katten var kanske lite mer sällskapssjuk än vanligt bara.

I Morgantown var det späckat schema. Kom fram onsdag kväll efter en lååååång bussresa + tågresa, vi blev rejält försenade då trafiken var galen. På torsdagen var det traditionsenligt 5-kilometerslopp, jag var tyvärr förkyld men en massa av C:s släktingar sprang, varav hans kusin som kom fyra på 16 minuter, HUR bra är inte det? Imponerad.

C:s syster och bror gjorde också ett bra lopp.

Sedan blev det Thanksgivingslunch hos hans farmor och farfar, tillsammans med alla fastrar, farbröder och kusiner. Mycket trevligt! Vi spelade spel också.

 Chantz vann med sitt fusklag medan jag och hans syster och de andra körde rent spel men förlorade. Jag var arg i ungefär tre timmar efteråt och nej jag skojar så klart inte.

På kvällen åkte vi till lite andra släktingar där det spelades folkmusik, och jag älskar ju folkmusik. Mums. På fredagsförmiddagen åkte jag och C:s mamma ut på ett par timmars thrift shopping, yey! Fredagen är "black friday" då en massa saker är tokbilliga, typ telefoner och elektronik och kläder och allt man kan komma, 70 procent rabatt på en massa prylar, vilket känns som ett skämt då Thanksgiving handlar om att vara tacksam för det man har. Den där fredagen känns vidrig. Hur som helst, hur glad blir man inte när nån då istället vill åka till välgörenhetssecondhand-affärer och fynda? Älskvärt. Vi åkte till tre eller fyra stycken, hittade julklappar och lite annat smått och gott. Underbart. Sedan åkte vi till C:s moster och hjälpte hans andra moster att flytta in. På kvällen träffade vi en del av C:s bästa kompisar. Två av dem har fått en liten bäbis alldeles nyss, en liten Elias, så söt! Kul att se alla igen. Nyår är inte direkt förrgår.

Så snälla och fina flickor.

 

På lördagen var det först mega-frukost på Shady Maple. Typ gigantisk frukostbuffé. Vi fick köa i en timme för att få ett bord, kaos! Men till sist fick vi ett långbord där alla 20 fick plats. Lyckades fånga de flesta på en gruppbild:




Sedan var det dags för den andra Thanksgivings-lunchen hos hans mormor och morfar. Massa god mat igen, massa skratt och vänligheter.

På kvällen åkte vi till en närliggande stad och träffade en av hans gamla barndomsvänner, jättekul att träffa honom.

 

Sen blev det söndag och dags att åka hem. En intensiv men underbar helg. Att hälsa på hos C:s känns för övrigt som att komma hem, dels för att jag känner mig så välkommen där men så klart också för att det luktar lagård när man kliver ur bilen ;)

Chantz pappa mjölkar korna.

Det går bra nu

Alltså den nya påven, kan man annat än älska honom? För första gången i mitt liv älskar jag en påve. Sicken känsla. Hans kritik mot marknadsekonomin och trickle down-teorin gjorde min dag. Äntligen en gube som fattat något!

Det är mycket som går bra nu. Andra betyget rullade in och det var också ett B, jag lyckades hålla min önskade nivå ända in i kaklet, så glad! Dessutom har jag ett jobb som väntar när jag kommer hem, kommer hem på lördagen och går till jobbet på måndagen... jag är så otroligt tacksam för det. Idag pratade jag med Anna också, sådär på riktigt med riktiga ord som hörs. Det gjorde mig glad, skål för att man kan hitta så fina vänner på ett tåg. Utbildningen gav mig mycket bra och där på toppen finns Anna och Nessica, för utan plugget hade jag gått miste om dem. Jag är en lyckans ost!

På samma sätt gav mig praktiken förra året en hel del bra, men det bästa var min älskade värdfamilj. Igår åt vi middag med dem ute i Bethesda. Önskar att jag haft tid att träffa dem mer för de ger mig en sån där varm känsla i hela kroppen, som en enda stor kärleksbubbla. Tänker nog skippa att åka till New York på måndag och se om de vill umgås istället.

 Ikväll har jag och Mr varit på Ford-teatern och sett A Christmas Carol, den var jättebra och såååå julmysig! Älskade musiken. Ford-teatern är ju lite speciell också för det var där Lincoln blev mördad. Kändes sorgligt att tänka på det, han var ju fantastisk. Må hans minne leva vidare.

Där satt herr Lincoln när han blev skjuten...

 

Den har spelats här i över 30 år. En riktig julklassiker!

Pittsburgh!

 

Helgen var galet rolig. Tyckte om Pittsburgh och vill gärna dit igen någon gång. Vi två åkte dit tidigare än de andra tre eftersom vi skulle på hockey igen. Pittsburgh vann med EN minut kvar av matchen!

Lite skillnad på femti/femti-summorna här och i Sverige...

 Jora-så-att...

Pittsburgh hade också prydnadskvinnor.

 

 Jajjemensan fattas bara!

Sen mötte vi upp Mary, Molly och David på Molly gamla universitetshak, det är kanske 6 år sen eller nåt hon bodde och pluggade i Pittsburgh och vad händer när hon glider in på puben? Bartendern känner igen henne! Hahahaha.

 

Dan efter blev det först site-sajjing genom stan.

Näst högsta skolbyggnaden i världen! 

Heinz görs i Pittsburgh.

Chantz spanar in sin gamla universitetslya... 

Anti-våldutställning.

När vi kom tillbaks till hotellet började det snöa. Det vräkte ner!

Jag satte på mig lördagsoutfitten.

Mötte upp C: gamle rumskamrat / bästa vän från skoltiden.

Och hans trevliga fruga!

Vi träffades upp i en gammal kyrka som nu är bryggeri, bar och restaurang. Eftersom vi var sju var väntetiden 2 timmar för att få ett bord... men vi klämde ihop oss vid ett litet ett istället. Häftigt ställe.

Sen skulle vi gå till lite olika uteställen och barer, bland annat ett ställe där det på Chantz och Mollys tid fanns en dvärg som "bodde" i ett litet loft ovanför bardisken och som gled ner på en brandmanstång och hällde shots i folks munnar om någon köpte shots till alla (vilket bara kostar 10 dollar). Molly hade dock hört ryktats att han tyvärr avlidit och det visade sig vara sant. Dock var det en annan kortväxt person som jobbade där nu, han bodde inte i något loft (som tur var tycker jag) men han hällde fortfarande shots i allas munnar om någon betalade 10 dollar. Vilket någon okänd gjorde. Jag kommer nog aldrig igen befinna mig i ett läge där en kortväxt person häller shots direkt i min mun. Skumt, haha. Han kallades hur som helst för manboy och hade en hel meny. Det stod också skyltat att den som tog illa upp borde skaffa sig lite humor, typ.

Vi gick till fyra ställen innan det sa stopp vid den femte, då var visst inte mitt svenska körkort okej längre och passet hade jag inte med mig, så då fick vi åka hem... surt!

Dan efter åkte vi och kollade på utsikt. Fint!

Så här såg vi ut vid hotellfrukosten utan att vi visste om det, alltså, vi valde inte Leksands-tröjor med flit utan det bara blev så. Jag tror det kallas riktigt jäkla kärlek?!

 

Kärlek!

Sen körde vi hem.

Mötte upp DC-folket vid en bio, med resväska och allt eftersom vi lämnat tillbaks hyrbilen. Vi såg Enders game och den var riktigt kass tyvärr. Jag somnade en gång till och med.

Det var den helgen det.