Ångest

Torsdag och jag känner hur demonerna kommer krypandes. Dagarna innan inlämning går jag alltid omkring med ett regnmoln över huvudet och känner mig helt värdelöst värdelös. Det är en känsla jag inte kommer sakna. Ska bli så skönt att vara klar snart, och kunna göra något om dagarna utan ångesten som drar en i byxbenet hela tiden. Den ena av frågorna är dock en sån där älsklingsfråga, skulle kunna skriva 20 sidor om bara den; Critically analyse the implications of professional imperialism in international social work practice within the context of Africa. Att få ägna timmar åt diskussioner av det här slaget gör det lätt värt det att plugga.

I förrgår letade jag rätt på min romantiska sida och lagade supergod mat med röra av kyckling och sambal oelek och avokado och fetaost och lite allt möjligt gött, toppade det med tända ljus och ljusslingor runt bordet och kärleksmusik från Panama. Han gjorde fredskåren i Panama i 2 år vilket så klart gjort honom till Panamafantast. Mysigt. Sedan kollade vi på "Rosemary's baby", denna gamla skräckklassiker som ingen av oss lyckats se innan. Ruggig.

Igår hade Megan och Trevor dragit ihop After work på the Kangaroo boxing club, en störtskön pub två gator härifrån. Vi skålade för mig och för att jag är här, och jag blev alldeles varm i kroppen. Chantz har verkligen ett gäng kanonvänner, ytterligare en sak vi har gemensamt :) I helgen ska vi ut och vandra och sova i tält med just Megan och Trevor, ser verkligen fram emot det. De har rest tillsammans över hela världen och jag älskar att höra dem berätta om sina resor. De inspirerar mig mycket.

På tal om resor så har jag hittat en massa praktikplatser och jobb som låter väldigt intressanta, problemet är att jag hittade dem igår och ansökningstiden går ut idag! Stress stress stress. Ska nog skicka iväg ett par hast-ansökningar i alla fall, och sedan får man hoppas på det bästa. Platserna det rör sig om är Stockholm, New York, Afghanistan, Serbien och Bryssel (och nåt mer men jag minns inte), helt sjukt när jag läser igenom behörighetskraven och inser att JAG ÄR BEHÖRIG! Sen finns det ju dem med starkare meriter, men att bara vara behörig känns galet!

Rutiner

Sitter och äter lakritsnappar med katten som sällskap. Jag tror att hon hade ett namn en gång i tiden men nu säger alla bara "cat" så jag gör också det. Hey cat, good morning cat.

Jag har snickrat ihop ett sorts livs- och pluggschema. Chantz går upp kl 6 och sticker till jobbet kl 7. Det sista han gör är att sparka mig ur sängen med en order om att plugga och de här två första dagarna har det faktiskt funkat. Får inte stänga ner dokumentet innan jag skrivit minst 4 sidor. Jag har även kopplat på hemmafru-rollen, och har lovat mat på bordet varje dag när han kommer hem från jobbet. Har gjort ett schema även där, med en köttdag, en fiskdag, en soppdag, en veggodag och en vadsomhelst-dag. Det är roligt att laga mat och pillra med recept när man har tid för det, och det har jag ju nu, så jag sköter gärna den biten. Annat vore det så klart om båda jobbade. Hur som helst, då maten är klar när han kommer hem finns sedan hela kvällen till förfogande. Jag vill inte hamna i deg-fällan och sitta inne och uggla, jag vill göra saker, om så bara ta en promenad runt kvarteret. Igår kväll tog vi en promenad längs U-street, en gammal favoritgata med massa second hand-affärer och restauranger och liv och rörelse.

Det är det jag älskar mest med att vara här, att det rör på sig, hela tiden. Folk stressar dock inte, utan flyter fram som i en harmonisk myrstack. Sedan gillar jag så klart att folk pratar med varandra till höger och vänster.

Den senaste tiden har jag kommit fram till något om mig själv och mitt liv, och det är att jag inte är någon småstadsmänniska. Endera ska det vara landet, eller så ska det vara storstaden, de där mellantingen får mig att må dåligt. När jag bodde i Gävle så insåg jag att det kändes så poänglöst, staden är för liten för att ha någon som helst puls eller glöd, men för stor för att man ska känna sig nära naturen. Jag tror helt enkelt inte att jag är gjord för sådana platser. Jämför jag Horndal med Avesta, som jag ju nu kan göra eftersom jag bott på båda ställena, så vinner Horndal med... kanske... 100 - 2, och det har med det att göra. Horndal kan erbjuda mig natur och lugn, och charmen av att bo på ett litet ställe, medan Avesta inte kan erbjuda mig vare sig natur eller liv, till den grad jag önskar (läs: till den grad JAG önskar).

Jag tror att det här stämmer rätt bra överens med min personlighet. Jag älskar ro och stiltje lika mycket som jag älskar storm och kaos. Allt däremellan gör mig rastlöst och otålig.

Bor i det brunorangea tegelhuset, där de röda bilarna är.

 

Här!

 

Tycker om huset mitt emot också. Jag gillar tornliknande saker.

Halloween är på väg.

 

Älskar namnet på det här matstället: Oohhs and aahhs. Maten är också god.

Fredag - söndag

Framme.

Flygresan gick hyfsat bra, förutom att vi flög mot ljuset så att det aldrig blev natt. Ingen sömn med andra ord, men däremot ett nytt favoritflygbolag. Bryssel Airlines. Såg 500 days of Summer på planet och den var kanon. Gillar inte jäntan som spelar huvudpersonskan så det passade bra att hon hade en irriterande roll. Nu för tiden får man förresten inte sitta och hålla i en sån där dosa längre, utan det är touch screen som gäller. Jag röstar nej. Gillade den där Old school-känslan man fick av att hålla i dosan, plus att det var lite spännande att alltid vara livrädd att trycka fel, trodde alltid jag skulle råka beställa en flaska 5000-kronorschampagne av misstag eller så.

Nåväl. Framme i DC var det ganska spännande på flygplatsen... eller ja, ungefär så spännande som det kan bli av att stå i en sjukt lång kö i formatet av en tjocktarm som går i takten av en bakfull sengångare. 2,5 timme tog det innan jag fick visa passet, lämna fingeravtryck och andas ut. Ägnade dem åt att svära inombords samt armbågas med en väldigt gammal tant som försökte köra om mig hela tiden. Jag blev galen. Men, vem vann? Jo, jag vann. Ha!

Sedan plockade Chantz upp mig och jag åkte hem och dog i sängen. Dagen efter hade jag beställt bagels till frukost och så fick det bli. Sedan tog vi en tur på Target och köpte lite utklädningsatteraljer. På kvällen var vi på fest hos Judy och Rio, träffade en hel hög med folk som jag kände igen sen sistens, så det var roligt. Fick massa beröm för mitt mörka hår. Jo man tackar.

Idag hade vi en "study date", gick till ett mysigt café med datorer och kursböcker och hela faderullan, jag skrev på hemtentorna och han förberedde morgondagens lektioner. DC är ömsom varmt, ömsom kallt, kanske är det därför jag trivs så bra här, för att vi liknar varandra. Höhö. Nu ska här sovas för i morgon kör tentaplugget igång på allvar. Och så tänker jag på Lou Reed så klart, mannen som gav mig världens bästa låt. Perfect day. Vila i frid gamle man.

Så här såg det ut igår:

 

Värdparet förbereder Fear factory... Chantz åt grishjärta. Mums! Inte.

 Bite me.

 

Bitter panda efter the shutdown. Haha.

 Fortune teller

 

Dem jag delar hus med, fyra av sex.

 

Årets maskeradkort. Lite annorlunda från förra årets Mr Darcy och Miss Bennet-utklädnad.

Men, nöjd för det.

Den sommaren

Åh den fantastiska sommaren.

Var börjar jag? Fast "var slutade jag?" är kanske frågan att ställa. Jo, där i juni, när vi opponerade och blev opponerade på. Vi fick betyget och det var ett A. Jag tror att bara den som i en vecka varit mentalt inlåst på ett sjukhus i Kambodja där knappt någon pratar engelska, medan uppsatstiden rinner ut, snabbt snabbt, kan förstå den glädje jag kände när Nessica ringde och skrek vårt betyg. Det var som att släppa loss ett fyrverkeri inuti bröstet.

Seger.

Sedan blev livet fullt av annat. Jag skaffade en lägenhet i Avesta, så nu bor jag hemma på min gata i stan, hos gamle Axel Johnson. Jag tycker mycket om min lägenhet och området den ligger i. Bästa läget. Chantz kom till Europa och vi for till Oslo - Stockholm - Dalarna - Amsterdam- Paris. Helt magnifikt alltihop. Sedan började jag jobba, på det där jobbet som jag tycker är så roligt. Jag älskar att träffa människor från olika delar av världen och jag äskar utmaningen i att försöka förstå varandra fast man pratar olika språk.

Det hände annat i sommar också, sådana där varma minnen man kan prata om när Sverige blir så där snorkallt som just Sverige kan bli. Så mycket kärlek. Mina vänner är bäst.

 Men nu, NU sitter jag på flygplatsen och strax går flyget! Tjoho!

Svett

Idag var Stefan Löfven på högskolan, han verkar vara en otroligt ödmjuk och snäll person, men ändå med en rejäl dos pondus. Trots att jag inte är sosse kommer jag älska att ha honom som stadsminister. Tanken av honom i den positionen gör mig helt lugn. Perfekt.

Jag utmanade mig själv och ställde honom en fråga, trots att det fanns en massa andra människor i rummet. Jag gillar verkligen inte att prata inför folk, men jag gillar verkligen att utmana mig själv. Såklart ska man alltid behöva göra sånt här i mick och med kameraobjektiven riktade mot sig, men jag gjorde det ändå, trots handsvett och skenande puls. Nu är jag stolt. Jag kan ju, det går ju, jag dog inte. Ta-daaa!

Jag skrev om det här på FB och är lat och kopierar texten därifrån:

"Han och Jämtin pratade först om vikten av utbildning, att 80 000 jobb om året inte blir tillsatta för att det saknas människor med rätt kompentens, att de vill utöka antalet högskoleplatser eftersom utbildning är av sådan vikt. Jag sa att jag läser internationellt socialt arbete och just nu läser en kurs om kollektivt empowerment och samhällsutveckling. Min fråga var: Hur vill ni arbeta för en samhällsutveckling i områden som präglas av socioekonomiska svårigheter, segregation, hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå? För även om man skapar fler högskoleplatser, hur vill ni få människor i segregerade områden att studera och ta del av de platserna?"

Nu ska jag sova.

Si gunatt du.

Det är dags.

Jag gör det. Tjuvbörjar. Ännu är det 11 dagar kvar till avfärd men jag kan inte hålla fingrarna borta. Tiden går ändå så snabbt att dagar känns som sekunder, alltså är det bara 11 sekunder kvar och det känns galet i mig när jag tänker så. Galet för att det är sant.

Jag ska ge en snabbresumé sen om vad som hänt sen sist. Men inte nu. Nu ska jag återvända till studiernas underbara värld, och visst är det konstigt att det snart är slut? I januari checkar jag ut från min utbildning. Jag längtar till vad som väntar därefter - oavsett om det är studier, jobb, eller allmänt kringflackande.


Men först - sex veckor USA.