Vet inte vilka som läst bloggen länge och vilka som inte har, men jag samlar på ärr för den som inte visste. De bildar en karta på min kropp, över livet, händelser och minnen. Har ett på handen från Thailand 2005 när jag blev hundbiten, ett på höften från Stora Barriärrevet / Australien 2007, ett annat på läppen från när jag ramlade på krokodilfarmen i Australien 2008, och ett på fingret från en grind på barnhemmet i Kenya. Jag har fler men de där är väl de viktigaste, förutom mina sönderslagna knän som symboliserar min älskade barndom.
När jag var i USA så lutade jag mig mot ett elements så att jag brände mig riktigt rejält, tror jag skrev om det här när det hände. Att få visumet till USA var en riktig kamp med vässade klor så jag totalt älskar att ärren efter elementet ser ut som rispningar efter två klor. Ja, i mitt sinne ser de ut som det i alla fall, anser mig ha tolkningsföreträde i frågan :) Jag trodde att de skulle blekna men ännu finns de kvar, och jag skulle tamejden göra allt för att få behålla dem. De syns kanske inte så bra på bilden men varje gång jag sneglar över min axel så finns de där, jag ser dem tydligt. En sån sjujäkla pepp ger de mig! Ett ärr betyder ju att man överlevde. Jag överlevde elementet, hurra! Nä. Men jag tog mig dit och gav mig själv chansen att bli bränd av ett amerikanskt element, och det är jag stolt över, med tanke på hur många broar som raserades och återuppbyggdes innan jag var framme. Snälla, låt dem inte försvinna. Jag behöver mina tigermärken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar