Gött

Jag har blivit så lat sen jag upptäckte det här med memes, men de är ju så klockrena jämt så vad ska man göra? De gör ju jobbet åt en, och, man får sig ett gott igenkänningsskratt på köpet. Ermahgerd, stavprogrammet rödmarkerade inte ordet igenkänningsskratt? Och jag som trodde att jag just uppfunnit ett nytt ord.

Det här är vad jag gjort idag. Sträckläste Dan Browns Änglar och Demoner också, 450 sidor bang bom! Sedan handlade jag upp mina sista dollars, på massage och presenter.

 Nu väntar jag på bussen. Klockan är halv ett och bussen går halv tre. På väggen här nere i matrummet sitter en mycket stor tavla, och när jag tittade på den första gången så såg jag att det stack ut ett låtsas-ödlehuvud från ena sidan av den, som om nån kilat in en plastödla bakom den för att skrämmas. Haha, tänkte jag. Det där med låtsas grundade jag på storleken. Det kan inte vara så att levande ödlor av den storleken vandrar omkring här? Jag tittade ner och sen upp igen och då var huvudet borta. Sedan, sakta sakta, kröp det fram igen och blinkade. Så nära har jag aldrig varit att skrika KATLA KOMMER!

Sista natten i Kambodja. Är framme i Bangkok vid elva i morgon bitti. Ska bju mig själv på en riktig nostalgi-tripp där i Bangkoket. Det har sina oväntade fördelar att verkligen hata SD. 2004/05 när jag var med i SIDA-utbytet, då skulle vi alla bo ett par dagar i Bangkok innan vi placerades ut över landet. Vi rullade fram till hotellet och jag kände ett stort HMMMM eftersom hotellet hette... SD hotell. Kände mig lite smått kränkt men tyckte samtidigt att det var lite ironiskt, att ett gäng människoälskare skulle bo på ett hotell som bar omänniskors namn. Märk väl att detta alltså var 2004, när SD ännu inte på långa vägar lyckats nästla sig in i politikens finrum. Ändå störde det mig som fan. Ja, i alla fall så var det ett bra hotell och saken föll i glömska. När jag igår satte mig för att boka hotellrum Bangkok så kom jag att tänka på det där hotellet, dels för att det var bra och dels för att det ju hette som det hette och ett sånt namn glömmer man inte. Så jag skall tillbaka till mina thailändska rötter, till den plats där jag spenderade min allra första Thailands-natt.


På tal om människor vs. omänniskor så håller Chantz kusin på med nåt skitbra, kolla in http://www.onemillionbones.org/. Suveränt! Och på tal om Chantz så är inte jag den enda som uppnått nåt såhär på sistens, han har precis tagit sin Master's och det är så jääääkla bra jobbat! Jag gnäller över min Bachelor's... vänta du bara flicka lilla. Vi ska fira när vi ses, vilket är om... 26 DAGAR!!! Hurra!

C och de gulliga systrarna.

Japp, jag kan åka hem nu. Hemma drar i mig och jag ger så gärna efter. För en gångs skull gör jag faktiskt det.