Florida

 

Miami alltså, helt underbart. Soligt och varmt. Känns dock gött att vara tillbaka, hemma i DC. Har precis varit på en sportbar och sett på Amerikansk fotboll, Redskins vann och är klara för play-off! Gissa om det var livat. Go Skins!

Greyhound Racing och jag vann typ 200 spänn!

Fina fina familj.

Slutord

Jag är glad att jag gjorde den här luciagrejen. Så fina vi var. Jag har även lärt mig fyra nya sånger: Staffan och Herodes (som var skitsvår), God morgon mitt herrskap, Lussevisan och Nu vaken och glädjens. Finns på Spotify, de är fina! En rolig tid har det varit. Och med det avslutar jag denna segdragna luciarapport.

Från kyrkan. Med min kamera. Därav kvalitén. Eller bristen på den.

Mer jul

 

Hahahaha. När vi julpyntade och klädde granen så frågade Portia om jag ville ställa i ordning julkrubban och det ville jag så klart. När hon kommer tillbaka visar jag nöjd upp min krubba. Hon ba... Eh... but where's Mary? Ha ha, jag trodde herden var Maria så jag hade satt herden och Josef runt lilla barnet. Håll med om att det ser ut som en tjej? Maria hade jag satt bakom bland änglarna.Men det känns väl modern att ha två likakönade runt krubban, eller hur? Haha.

Har precis delat klappar. Portia och Phil fick ett fint fotoalbum med över 200 bilder i, från i höstas och till nu... med kommentarer och så. Jag känner mig nöjd. Portia fick även te och en te-anka (ska visa bild senare). Deras present till mig är flygresan till Florida, och så fick jag ett armband och ett par örhängen, de är så godhjärtade att det inte finns ord till det.

Nu ska vi strax åka till Portias bror för mer julfirande.

Hoj och god fortsättning!

Episkopalkyrkan och tankar hit och dit

Igår följde jag med till episkopalkyrkan på midnattsmässa. Det är en form av katolsk kyrka, försöker fortfarande lära mig mer men det är i princip som den katolska kyrkan.

Det var verkligen jättefint, och maffigt med en hel kyrka som sjunger O Come, All Ye Faithful och Hark The Herald Angels Sing. I det här landet tar man liksom i när man sjunger, hela kyrkan vibrerade av sång och trumpet och bjällror. Jag har aldrig varit i en katolsk-aktik kyrka förut och visste inte vad jag skulle vänta mig. Därför blev jag lite förvånad när man plötsligt skulle fälla ner en grej framför sig i kyrkbänken och ställa sig på knä när man bad. Annorlunda men jag tyckte om det.

Vid ett annat tillfälle skulle man hälsa på alla runt omkring sig och önska god jul, det var fint. Och på slutet tände alla ett varsitt ljus, väldigt vackert det med. Jag är glad att jag följde med, eftersom det kändes fint att dela stunden med Portia. När vi läste versen här nedanför och kom till sista raden viskade hon: "for your grandfather", jag blev rörd och tacksam.

Kanske låter det konstigt att "prova på" en religion bara så där, när man själv inte tillhör någon. Nej jag är inte mer kristen än jag är något annat, jag är troende men har inget namn på min tro, den är min egen och behöver varken namn eller tillhörighet. Men, jag tycker det är bra att göra så här. Att vara öppen mot alla och tacka när man bjuds att prova på och dela upplevelsen. Jag har för några veckor sedan firat Hanukkah med full inlevelse, eftersom det betyder mycket för Phil. Kan inte det här vara nyckeln till något bra? Det ökar förståelsen för andra människors känslor och tankar. Jag skulle aldrig ta nattvarden eftersom jag inte är döpt, men att dela en religiös upplevelse med andra religiösa när man även själv är troende (om än utan namn), det tycker jag inte är fel. I min tro så spelar det ingen roll om jag är i en kyrka, tempel, eller ute i skogen eller någon annan stans som känns helig för mig, jag känner mig lika nära min tro för det.

Och när det kommer till julen så håller jag med Portia helt. Hon påpekade att 24e/25e har firats långt innan kristendomen valde att göra det till sin högtid, och ingen kan säga att någon har ensamrätt på att fira i slutet av december.

Som DN skrev igår:

"Hur julen bör firas, eller ens varifrån traditionen kommer, är fortfarande en olöst fråga. Vissa hävdar att det är del av en uråldrig förkristen solkult där offrandet för ljusets återkomst – julbloten – varit dess huvudmening. Andra menar att det mesta av julen kan härledas till romerska festligheter – så kallade saturnalier – och att själva begreppet har med den julianska kalendern att göra.
Oavsett vilket kan man konstatera att till och med Jesus tycks vara en nykomling i de här sammanhangen."

Tänkvärt.


Här säger man förresten inte Merry Christmas längre, såvida man inte vet att personen ifråga är kristen. Istället säger man Happy Holidays, så det är vad jag har sagt till busschaufförer och butikspersonal, istället för gamla vanliga Merry Christmas. Det känns bra.

Återigen, GOD JUL!

En fin jul

Så var julen här men förbi samtidigt. Jag har svårt att ställa om mig till att det är IDAG man ska vara exalterad och pirrig och inte igår. Julafton är ändå julafton, idag är ju dagen då man ska sova och jäsa och försöka räkna ut vem som egentligen gav en vad.

Min julafton blev fin och varm trots att jag var lite deppig innan. På tunnelbanan in till jobbet var det som tyngst, eftersom (jag skojar inte) jag var ensam i hela tåget, typ. Inte vagnen, tåget. Det är helt otroligt för att vara DC vid rusningstid.

Obama meddelade i fredags att han gav folk ledigt på måndagen, så folk var hemma, men inte jag. Dagen gick hyfsat fort ändå. Det började regna och enligt mina DC-vänner snöade det också, jag berättade vänligt men bestämt att det där kallar inte jag för snö, det kallar jag för regn. Okej, snöblandat regn, men med betoning på regn.

Innan jag fick lov att åka hem var jag tvungen att skicka iväg 27 brev. Behövde alltså fixa frimärken. Gick till posten. Posten stängd. Gick till CVS. De hade sålt slut. Gick till Trader Joes (och vid det laget var hela jag dyngsur, inkl. skorna strumporna och fötterna). De säljer inte frimärken. En kvinna såg min desperata frimärksblick och gav mig alla frimärken hon hade, inte 27 men 10 i alla fall, så otroligt snällt, en riktig julängel! Ringde hem till Portia för att fråga om vart jag kunde gå och hon sa hem, för hon hade 20 frimärken. Julänglar finns det gott om.

Hemma var det julmiddag med Portias mamma, styvmamma, bror, brorsfru, och brorsbarn.

Jättegott och glatt. Den här familjen älskar att diskutera, allt mellan himmel och jord, men mest politik. Ja, jag trivs. Igår pratade vi bland annat vapenlagar (eller bristen på dem), överviktsproblemet, och även 9/11. De är extremt skeptiska till att det var en terrorattack, vilket jag tycker är intressant. Speciellt när de pumpar mig full med fakta om saker som bara inte stämmer. Portias bror såg mig i ögonen och sa: Men kom igen, i SVERIGE tror ni väl ändå inte på att 9/11 var en terrorattack? Okej att USA gick på det, men Europa brukar vara mer klarsynt. Så hur är det, har Sverige svalt hela 9/11-terror-grejen eller inte? Jag visste inte vad jag skulle säga riktigt, självklart har jag hört en massa teorier om vad som egentligen hände, men jag är osäker på om någon speciell väger tyngst? Så, jag sa väl typ det. Enligt dem så finns det inte på kartan att de kapande snubbarna skulle ha klarat att pricka de båda tornen med den lilla (för att vara piloter) träning de hade bakom sig, en på miljonen att en skulle klara det och ännu mer osannolikt att BÅDA skulle klara det. Samt en massa annat.

Jag vet inte vad jag tror eller inte tror men på en punkt håller jag definitivt med dem. De menar att det är en flitigt använd strategi att dra folks fokus till något endera oväsentligt (men som blåses upp till något jättestort) eller till något konstruerat hot, så att folk inte lägger märke till det de egentligen borde bry sig om eller fokusera på. Men det har jag skrivit om så många gånger förut så jag orkar inte ta den diskussionen igen.

Sedan var jag till kyrkan men det får bli ett eget inlägg. Efter det åkte jag hem och gjorde klart Phil och Portias present. Det tog bara 3 timmar. Hm. Kollade på Tomten är far till alla barnen medan jag pysslade. Guld.

 En till julmiddag och sen åker vi till Florida!

En blå jul

I morgon är det julafton i Sverige och jag vet inte om jag vill acceptera det. Det känns så väldigt konstigt, som att vara på en annan planet. Jag har inga julkänslor, försöker leta rätt på dem men de finns inte. Igår natt var jag i shoppingcentret och handlade, köpte en klänning halv två på natten. Idag var jag tillbaks igen, gick i fyra timmar och bara ströhandlade för att fördriva tiden och tankarna. Vill liksom inte tänka på att det är jul.

Min julmiddag i fredags vill jag i och för sig tänka på, det var jättemysigt. Jag lagade mat från klockan tre på eftermiddagen och klockan halv nio på kvällen kunde vi sätta oss och äta, haha! Hämtade upp Chantz vid metron där emellan, medan Portia och Phil vaktade köttbullar och lingonlimpa. Vi åt och åt och åt och drack champagne, OCH julmust givetvis, och glögg också. Och lingondricka. Portia blandade champagne och lingondricka och det blev jättegott.

Men ändå. Känner ingen julfrid för jag känner inte julen i år, kunde lika gärna vara vilken vecka som helst det här. Dessutom ska jag jobba hela dan, hujedamig. Här firar de ju på juldagen.

Dags att somna så att man kan vakna och ta bussen till jobbet. Jag är inte bitter! Haha. Men jag längtar hem till julen hemma. Allt kommer kännas bättre och annorlunda när julen är förbi, men då är det ju nästan dags att åka hem på riktigt och då kommer jag tjura över det istället. Kvinnan som aldrig var nöjd, det är jag det.

Nä.

Jag är tacksam över den här tiden, saker och ting känns bara lite känsliga så här på självaste julafton (5 minuter gammal).

God Jul.

Snabbsammanfattning

Förra helgen, ja. Middag i kvinnans lägenhet bland foton och kroppsvårdnadsatteraljer. Ja, hon som inte har någon restauranglicens men har en egen restaurang i vardagsrummet, i ett vanligt hyreshus. Maten var jättegod och hemma hos-känslan bisarr. Efter det åkte vi ner till the Mall och kollade in arkivet med the declaration (jag är för trött för att stava tror jag) of independence och de där andra viktighetspapprena. Sedan gick vi genom ett soligt DC till Eastern Market.

Sedan på kvällen var det överraskningsfest igen, för David.

Söndagen var vi på Newseumet och jag var petig så klart och arg för att de utgav sig för att vara mer objektiva än subjektiva. Nyheter skildrar verkligheten men en subjektiv sådan, beroende på vem som håller i pennan. I detta fallet USA. Nåväl, det var ett bra museum ändå, 5 våningar och fyra timmar tog det.

Avslutade med att åka upp i gamla posttornet och titta på stans bästa utsikt.

Ja och vi klädde granen som sagt. Mys.

Granen står så grön och grann i stugan

Onsdag. Snart klär vi granen.

När jag gick in i mitt badrum så satt det jordens största insekt i ett hörn. Som en kolsvart tusenfoting nån galen vetenskapsman fått för sig att förstora. Jag är i allmänhet en motståndare till elakheter riktade mot djur och speciellt såhär i juletid när det är rätt kallt ute, så jag såg den i ögonen och sa: Okej, jag tänker gå ut härifrån och komma tillbaka om 20 minuter. Då ska du ha gömt dig nånstans, och sen så glömmer vi den här lilla fadäsen. Okej?

Sagt och gjort. Nu är den borta. Eller, nåväl, inte borta, eftersom saker inte försvinner bara så där. De byter bara plats... hm, undrar om det här kommer bli som den där gången när jag vaknade upp i Australien och hade en sovande ödla i pannan. Kanske. Haha. God jul monstermega-tusenfotingen, var du än befinner dig...

Idag på jobbet lekte jag mattelärare, fast det gick inte så bra. Man måste lägga på 6 procent skatt på allt som säljs, så om ett halsband kostar $35 blir det alltså $35 x 1.06 = summan. De andra kör istället med $35 + (35 x 0.06) = summan vilket ju är bra mycket krångligare. Att försöka förklara hur mycket krångligare det är var dock huvudvärks-krångligt upphöjt till en miljon.

Chantz, som faktiskt ÄR mattelärare, har en del intressanta saker att berätta... Han jobbar på en högstadieskola som "inte är så farlig", dvs det är ingen kroppsvisitering/metalldetektor för att komma in och det känns ju tryggt. Vet ni vad ungdomarna kör med nu för tiden? De droppar vodka i ögonen för att bli fulla utan att alkoblåsgrejen ger utslag liksom. Eller så doppar de tamponger i vodka som de stoppar upp både här och där, så att säga. Både flickor och pojkar. Hm jag känner mig gammal

Nu ropar Danny att det är dags, granen ska kläs. Och jag bjöd just familjen på julmust. Godare än cola, sa de.

England USA 1 - 0

 

Följde med till Dannys skola och tittade på dem när de sjöng. Väntade med spänning på att Hugh Grant skulle rusa in / dyka upp bakom kulisserna men det hände aldrig så jag blev besviken. Sen kom jag på att det ju är en brittisk tradition och inget annat. USA kan inte ha ensamrätt på allt.

 

Sen fick jag vara med om att köpa en gran, det var något nytt. Inte alls lika kul som att välja en själv ute i skogen, det är nåt av det bästa med hela julen. Saknar att få göra det i år...

På Kina hade de 13 rätt på tipset, för att tala sportspråk. De var som helt rätt ute när de gav mig lyckokakan.

Ett långsamt farväl

Underligheten har drabbat mig och tankarna kan inte vara stilla.

I helgen var det den helgen, då allt skulle betas av, hinnas med. Nästa helg är Chantz i Morgantown (om jorden inte går under den 21:a, dvs lämpligtvis samma dag som jag har min svenska julmiddag, hm...), och helgen efter är jag i Miami, Florida (prisa gudarna!). Sedan är det januari och en helg vi ska spendera med några vänner till Chantz, sen ytterligare en helg... och i och med den helgen tar mitt äventyr slut. Så är det.

Japp, när jag skrev det där sista tårades ögonen och det är så det har varit hela helgen lång. Glädje och förtvivlan om vartannat. Jag har så svårt att handskas med saker som långsamt långsamt glider ifrån en. Helst ska det hända abrupt så man slipper reflektera över saken... men istället sitter jag här och drar av plåstret... sakta sakta... jag kan inte rycka, det alternativet finns inte. Smärta.

Nöjd är bara förnamnet då jag sammanfattar min tid här. Jag tycker verkligen att jag lyckats göra det bästa och mesta av tiden. Nu gäller det bara att hålla ända in i mål, göra det bästa av det sista.

Smärta.

Idag är det den tredje advent och dagen har varit full av museum och utsikter. Avslutade med att gå till Giants och köpa en chokladkaka, hårsprejsgrädde (se tidigare inlägg) och Annas pepparkakor.




Smälte ner chokladen i kokande mjölk och vips hade man sig världens godaste kopp med varm choklad. Toppad med grädde och pepparkaka, som synes.

Jag förklarade "tre bitar och du får önska"-grejen, vilket jag sedan även hittade bakpå paketet. Chantz gjorde det på första försöket. Som en chef.

Glad tredje advent.

Sov Gott

Denna stilla lucianatt 2012 sa bästa morfar hej då till sin vistelse på jorden och begav sig till en mycket bättre plats. Han är saknad och för alltid ihågkommen, av min familj, mig, och så många andra. Känns märkligt att vara så långt borta från familjen just nu men jag är nära i tanken. Försöker trösta mig med det i alla fall. Och det är inte alla som lyckas ha ett så fint liv i 92 år. Tack för allt... tack för fina minnen och ja... för min existens... tack för att du är och varit en av grundstenarna till vad som är en underbar familj, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

 

Sista kortet på oss tillsammans.

Sov gott morfar.

Hänt i veckan

 Jul jul, strålande jul, så är det.

Nu ska jag försöka lyfta fokus från det som händer på hemmaplan till det som händer här och nu. Det var en intressant vecka som sagt, både det ena och det andra på programmet...

I söndags lussade vi på IKEA, två gånger om. Folk fattade inte så mycket, det kändes lite mysko att på riktigt gå genom affären och sjunga, bland förvånade bokhyllefyndare och annat folk. Vi fick i alla fall lussekatter och julmust som tack, samt att jag fick tillfälle att handla till julmiddagen jag ska ordna nästa fredag. Jag är tokladdad! Köpte prinskorv, must och glögg, lingonsylt, kaviar, riktiga räkor (inte sånt strunt de har här), löjrom och annat gött.

 

Hahaha ganska talande bild just nu, Sverige på huvudet...

Efter lucia körde familjen mig till en gata i Baltimore som är berömd för sitt pynt.

I måndags skulle vi äta på skandinavisk restaurang med Molly och co men det visade sig att de hade stängt just måndagar så det blev framflyttat. Istället åkte jag och Chantz ner på stan och kollade in presidentens lya, samt granen där utanför.

 

 

En jättestor gran och så en massa normalstora runt omkring, en för varje delstat.

Pennsylvania skulle fotas så klart... 

 

Sedan gick vi runt bland monumenten, bort till Lincoln

The reflecting pool (Forrest Gump-poolen), och så de två största monumenten. Vackra stad.

 Hej Lincoln.

Ur Lincolns synvinkel.

Det blev tisdag och vi for till en skola och pratade med 14- 15-åriga tjejer om att sextraffickers ser ut som du och jag. Det vill säga, man måste alltid vara vaksam. Intressant med alla deras frågor, och de otroligt vettiga kommentarer de kom med.

Fick bästa responsen på denna! De ba, men VARFÖR är Becky ute på internet om hon bara är 10? Varför skulle hennes föräldrar låta henne göra det?!  TACK för den kommentaren tjejer.

Sen sa de även att vissa föräldrar idag borde spärras in, eftersom de verkar tycka det är viktigare att vara kompis med sitt barn än förälder. Barn ska vara barn och föräldrar ska bara föräldrar, men det verkar inte vissa föräldrar fatta, sa de argt. Så otroligt skönt men också sorgligt att de säger så... eftersom det är så sant.

Hem till chefen och byta om innan eftermiddagens julevent hos Ann Hand.

Var tvungen att fota den fina trappan.

Sen när jag kom hem hade jag fått PAKET!

 

Vilken lycka!

KÄRLEK! Men jag tänker vänta med att öppna det, ett litet slag... känns så underbart att ha en riktig julklapp som väntar liksom.

Gav Danny hans Hannukah-presenter också, bl a den här bajsande renen, hehe:

 

 Lägg märke till dalahäst-formen Portia köpte på IKEA! Samma som jag har hemma.

Onsdag och middag på Domku, det var ju också en historia... när vi kommer dit är jag helt inriktad på toast skagen, jag hade kunnat dö för toast skagen i det läget... då är det slut för kvällen. Kaputt. Pytt i pannan? Nej, bara på frukostmenyn. Tunnbrörulle med kyckling och feta? Nepp, bara till lunch. Vad finns då på kvällsmenyn? Köttbullar. Och, ja, så klart, FRITERAD INLAGD SILL. Haha. Så jag köpte polsk mat istället. Tog hundra år att få maten plus att de glömde bort oss (lång historia) men annars var det bra! Hehe. 12-12-12-firande.

 

Norrsken.

GOD JUL!

Torsdag och ambassadörens julfest. Vi sjöng i trappan igen. Mycket fint. Lite mysko dock för mitt i vårt lussande visste vi att en annan tjej skulle sjunga en sång (men inte vilken). Ner för trappan kommer en 9-årig tjej och river av 'All I want for x-mas is you' som en jäkla gudinna, så grym! Fast lite udda mitt bland stilla natt och allt liksom. Haha.

 

JULBOOOORD!

 

Leksands knäcke!<3

Hem till kollektivet och krama katt...

Och så är vi i nuet. Jag med svullen fejja och Annas finfina mössa, som jag kör hårt med. Jag ställde in kvällens festplaner (för egen del), vi gick på bio och såg the Hobbit och nu är jag tillbaks i Columbia Heights medan han är på karaoke-fest. Filmen var jättebra tycker jag. Är inget fan av 3D så skulle nog föredra den utan, men men. Det var då ett himla gnällande på mig! Hehe.