Thanksgiving

Så, när jag här om dagen skulle bjuda på ett fyrverkeri av foton tog det stopp. De som känt mig länge vet att jag bloggat ett tag, och foton har alltid varit min melodi. Därför har jag lyckats använda upp allt gratisminne. En nånting. En GB? Inte glass utan sånt där datagrejs. Alternativen var följande - räkna ut hur man raderar bilder utan att få hjärnblödning på köpet, lägga ner denna blogg och börja om på en annan, eller helt enkelt betala 15 kr i månaden för att få ladda upp hur mycket som helst.

Jag kände mest att varför ska man inbilla sig att allt i världen ska vara gratis? Jag vet att många tycker de är snåla som vill ha pengar, men vadå, allting kostar. Klart man ska betala för sig. Så nu äger Google lite av min själ, typ en tvåhundring om året. En Ingmar. Hellre det än att krångla och skaffa ny adress och ha en blogg där man måste göra reklam för smink och massa annat krafs (vilket var vad jag kunde hitta typ)

Så, här kommer min Thanksgiving, min allra allra första. Men inte sista?

Jag och Danny inledde med att sparka fotboll i solskenet.

 

Sen åt vi Thanksgivings-middag i Baltimore. Mums!

Phils föräldrar var där så klart.

De är så gulliga.

Vips så var jag i Philadelphia, med Chantz och en jättestor klädnypa.

Fick höra legenden om Mr Penn (som i Pennsylvania) som står där uppe, inget som byggdes fick vara högre än statyn av honom, man höll det länge men bröt det till sist, och efter det började det gå utför för stan, rejält. Penns förbannelse kallas det.

Vi gick hela vägen till Independence Hall, där min kommentar "so that's where you signed the independence whatever thing?" gjorde osuccé, hehe. Man kallar inte skapelsen av USA för whatever. Jag kände mig mest bara odräglig i de här trakterna, gick och muttrade om indianer och så vidare. Inte min kopp te det där! 

 Att fånle på kort kommer dock alltid vara min grej. Där har ni Liberty Bell.

Hej då Penn

 

Morgonen efter hade jag denna utsikt när jag vaknade. En bondgård! Träffade hela tjocka släkten, den var extremt tjock (dvs många) och alldeles underbar. Så vänliga människor, varenda en! Föräldrarna bor på gården, granne med farmor och farfarn och mormor och morfarn.. 2000-talets Kalle och Chokladfabrik! Typ. Morföräldrarnas föräldrar var Amish, så jag fick titta på såna grejer, och även på indiangrejer eftersom mamman växte upp i ett indianreservat. Hej lärorik helg. Morgantown, där folk åker runt i häst och vagn... dvs mycket amish-folk i trakten.

 Morfarn och en älg.

Katter som dräller överallt och kalvar som suger på ens fingrar, som hemma!

Hahaha kolla in bönderna...

We are not amuuuuuuused.

Sen en tur för att se Amish-folket med egna ögon, vi mötte en tre-fyra ekipage. Tycker den här bilden är som inledningen till någon Coen-film.

Udda med stjärnor? Men ack så fint.

De som tillhör Amish-kulturen har alltså ett eget ställe att parkera sina vagnar på, är inte det lite fränt?

Huset.

På kvällen var det stor överraskningsfest för RJ som fyllt 30. En av Chantz bästa kompisar, som gift sig med hans kusin, finurligt nog.

Chantz syster och deras vän. Systern till höger.

På söndagen var det dags att träffa pappans sida, med alla kusiner och farbröder m.m. på köpet.

 Jag spelade Jenka med farfarn.

Men vann allas respekt på det klassiska sättet - genom att aldrig passa på Tabu. Ni vet, man ska förklara ett ord, de andra gissar bla bla. Vill man ha ett släktes respekt så passar man inte, aldrig, det är att ge bort poäng gratis. Vissa ord visste jag inte ens vad de betydde men jag förklarade dem sönderdelade i kortare ord, och mina lagkamrater plockade poäng på poäng. Nöjd. Ingen trodde väl det om Miss Från Ett Annat Land.

Haha de här korten är fåniga (jag är fånig) men jag var så fånigt glad så det är liksom verkligheten.

En helt underbar långhelg, från stojet med Danny bland alla löv, till nattbussen hem till DC. Tacksam tacksam ja jag är sannerligen tacksam.