Ena stunden (läs: söndag) finväder och promenad utan jacka i typ 20 graders värme, andra stunden (läs: NU) hagel och iskyla och nej, mina skor är uppenbarligen inte vattentäta och ja, jag ångrar att jag la ur extrastrumporna i morse.
Idag är jag nog sjuk. Det är svårt att säga eftersom jag aldrig blir sjuk, inte gå-hem-sjuk i alla fall. Men det här är nog något sådant? Jag känner mig febrig och hängig. Kanske på grund av gårdagens mastodontjobbande. Igår var det Veterans Day och typ hela världen var ledig utom jag, dessutom fick jag jobba över så jag var inte hemma förrän halv nio. Det kändes tungt. Men bra samtidigt. Jag tycker om den här känslan av att jobba så jäkla hårt (tro mig - det här jobbet kan vara sjukt tufft ibland, med deadlines och tusen saker att hinna med), så jäkla hårt att man nästan, nästan, vill gråta när man äntligen är klar. Sjukt skön känsla då när man är klar, jag har det hellre så än stunder av dötid och en silkestunn linje mellan jobb och ledighet.
Var så trött så trött när jag kom hem men var tvungen att ta bilen till affärn och handla inför kvällens middag (som jag står för). När jag gick där längs hyllorna och letade efter extrapris på bacon och kände mig allmänt utarbetad fick jag ett sånt där lyckorus i kroppen. Som sagt, det är sånt där som ger mig kickar, känslan av att vara en människa i det här landet på riktigt, en bland alla andra utarbetade baconletare. Så då glömde jag tröttheten och var mest glad. Hittade även rabatterat bacon.
I fredags gjorde jag ju crepes (sa jag det?) och de blev så goda att jag gör om det, men med det andra huset denna gång. Min guldfamilj. I röran har jag bacon, champinjoner, majs, paprika, grädde, salt, peppar, paprikapulver, lök och mycket viktigt: Sambal Oelek. Sen en massa ost ovanpå crepsen och en rejäääl sallad till. Ett recept jag hittat på själv! Det blir snorgott.
Jag har även fått en tvångstanke om att åka till det stora äpplet snarast, jag tror att jag kommer göra't på fredag eller lördag, för att det är vad min själ behöver.
Men nu, nu behöver jag gå hem, så jag tänker göra det. Hem och kurera mig.
Douglas Adams är min hjälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar