Tack

Jag ska upp om bara någon timme för att ta bussen till metron som tar mig till bussen som tar mig till Philadelphia. Måste sova snart, helst nu eller nyss, men det är ju Thanksgiving idag så självklart måste jag skriva någon rad om det.

Fast allvarligt talat vet jag inte var jag ska börja eller hur jag ska sluta, det finns så mycket att vara tacksam över. Min familj med alla ljuva syskonbarn, alla fina vänner som värmer, stöttar, roar, inspirerar mig, alla de underbara människor som funnits där alltid oavsett vad (som Eric och Classe och grabbarna grus), de som kommit in i mitt liv på senare tid och promenerat rätt in i hjärtat (TACK för paketet!), de jag lärt känna det senaste halvåret (både här och där), de som finns långt långt borta (Grattis Darren!), Phil och Portia, hm... ja, och så maten på bordet och taket över huvudet och även de upplevelser som serveras, friheten, möjligheterna, alla de och allt det som gör att jag alltid känner mig omringad av kärlek.

DET är jag tacksam över.