Tre veckor

Tiden rusar på som ett kapat lokomotiv i medvind, och så var det plötsligt tre veckor sen man senast hade foten på svensk mark.

Jag har vant mig vid vissa saker - som att INTE stoppa ner Metro-kortet i väskan så fort man gått genom tunnelbanegrindarna, för man behöver dra det igen för att komma ut när man är framme. Tog bara tre veckor av frenetiskt panikletande för att fatta det. Jag har dock inte vant mig vid ekorrarna, ropar fortfarande ÅÅÅÅÅÅH EN EKORRE! så fort jag ser en, vilket jag kanske borde lägga av med eftersom man ser i alla fall 10 om dan. Känns som att nån kommer slå mig i huvudet med en sko snart. Men de är söta, och gräver ner ekollonen i marken precis som den i Ice Age.

Helgen har varit helt fantastiskt fin, med idel solsken (ja inte riktigt idel, men nära nog), såväl utomhus som i sinne. I fredags skulle jag som bekant cykla till Columbia Heights, det skulle ta 1,5 timme men tog lite längre tid så att säga. Jag hamnade i världens jäkla regnskur, sån där galen där man typ blir misshandlad av regnet och man tror man hamnat i Venedig på kanske 4,5 minut. Jag vägrade att söka skydd, och något annat jag vägrade var att använda telefonen när jag cyklade vilse. Stod och yrade i regnet vid Dupond Cirkle, denna jätterondell med tusen vägar att välja mellan. JAG ÄR SMARTARE ÄN MIN TELEFON gastade jag arg till mig själv, inuti mitt huvud. Jag hade skrivit ner en vägbeskrivning, på en mycket liten och fuktkänslig papperslapp. Nåväl, fråga andra människor får man alltid, det är inte fusk, så jag gjorde det tills jag var på rätt spår igen. Kom fram helt HELT genomdränkt, skorna sa klaff klaff, och väl framme är dörrfan låst och när jag ska ringa så får jag inte av knapplåset eftersom telefonen är dyngsur och fingrarna är som hala russin. Vi hade en ganska stor kris i vårt förhållande där, jag och telefonen, kändes rätt lockande att kasta den i backen men jag behärskade mig. Lyckas till sist låsa upp den och får bli insläppt. En bra sak med Amerikatt är att alla har torktumlare. En bra sak med mig är att jag är bra på att planera/tro det värsta, så jag hade med extrakläder.

Sedan skulle jag göra Skagenröra, tog 120 år att hitta allt på affärn... och hur kan de klara sig med ett sådant litet utbud av dill? Det fanns minimalt med dill. Inte okej. Sen när jag skulle röra ihop allt så var det något som gav alltihop en besk eftersmak. Jag blev galen. Vi hade en ganska stor kris i vårt förhållande där, jag och Skagenröran, kändes rätt lockande att kasta den i backen men jag behärskade mig.

Dagen efter cyklade vi tillbaks till Georgetown och anledningen till att jag körde vilse dan innan var att gatan jag skulle in på hette något annat från det hållet jag kom ifrån, det var därför jag inte hittade den. Det är en "lustig" vana de har för sig i det här landet, det här med att gator helt plötsligt byter namn. Ungefär sådär "lustig" så att jag vill leta på den ansvarige för detta påhitt och rista blodörn på'an. Hm.

Cyklade till Fletchers Boathouse och hyrde kanot, paddlade ut på Potomic river tills vi såg the Washington monument långt där borta.

Det var fruktansvärt vackert längs floden, med alla dessa färger. Stannade och åt picknick och jag klättrade i ett träd, eller ja mest bland rötterna.

Sen skulle vi paddla tillbaka, motströms, och med en kanot som hela tiden svängde för mycket åt ena eller andra hållet. Ja ni fattar. Ny kris, ny lust att utföra våldsam handling. Men vi tog oss tillbaks efter mycket slit.

 

 

Idag har jag också cyklat. Jag och Portia cyklade bort till Great Falls, jättefin natur och jag såg sköldpaddor! Fyra stycken! Jag är glad. Naturen här omkring är verkligen helt magiskt vacker.

 

 Sen kom vi hem och jag bakade Ericas kolakakor, ett säkert kort i alla lägen, utom när man bor i ett land där sirapen inte är vad den borde vara. De blev goda, visst, men utan den där kola-aktiga smaken som ju är så farligt god. Ja, själva poängen med kolakakor är att de ska smaka kola har jag hört. Så-att-ehhh... jorå.

Jag har krattat löv också förresten, på baksidan av huset. Mysigt.

Ny vecka, nya äventyr. Och ett galet natt-seminarium på det. Fortsättning följer...