Sedan gick vi på zoo, dit hade jag visserligen hittat själv och det ingick inte heller i hans grundplan för dagen, men när jag hörde att det 1; låg tvärs över gatan och 2; var gratis, så tänkte jag att ett litet zoo-besök kan vi väl klämma in, och det tyckte han var en bra idé eftersom han inte varit där på länge. Det tog typ 3 timmar. Det var ett stort zoo, och för mig blir det alltid så hm, jobbigt. Eller, jag blir jobbig. Jag kände mig precis som hon i American Pie, som hela tiden säger there was this one time at band camp, fast för mig var det mer oh, when I worked at the zoo, och så någon anekdot efter det. Om och om igen. Men jag kan inte tackla det på något annat sätt, så mycket minnen...
Hur som helst, avklarade Zoo:t och sedan hade han kollat ut några skumma vintage-butiker, med blommiga klänningar och udda smycken. Mycket bra mycket bra. Avslutade med att gå i någon väldigt fin park, och sedan hem till hans typ kollektiv fast ändå inte. Nåt sorts hus med tre våningar med fyra personer boende på varje våning, fast alla våningar hänger ihop liksom. Som på film! Det var som att gå på zoo igen, jag glodde på minsta vardagsdetalj, så himla roligt att se hur folk bor ju.
Åh vad jag vill ha vardag, hitta mitt vardagslunk. Börjar så smått inse hur kort tid jag ska vara här, det kommer bara säga poff! så är jag hemma igen och det gnager i magen när jag tänker på det. Inte för att det inte är kul hemma, utan mest för att jag önskar att jag kunnat vara här en längre period, kommer kännas som att jag precis bott in mig och då är det tack-å-hej. Ständigt dessa bekymmer. Jag ska ge mig.
Låter gött med ett chokladträd. Lite Willy Wonka, så där.
Vän vid fontän.
Mosad cupcake.
.JPG)
Hemma på min gata i stan.
Jag kunde inte motstå frestelsen, var tvungen att klättra och klänga. Hen verkade inte ta illa upp. Såg inte till nån parkvakt heller. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar