Man undrar ju

Ni vet såna där som går till en stormatch, drar på sig en fotbollströja och i smyg hoppar in i bild när laget ska ta lagfoto? Och liksom lurar världen att han/hon är en i laget. Jag skulle aldrig våga göra nåt sånt. Trodde jag. Men så kom lucia och på något sätt lyckades jag lura mig in, haha. Jag och min bristfälliga sångröst.



Det var så väldigt vackert i kyrkan i söndags, först adventsgudstjänst och sedan luciatåget. Kyrkan var helt proppfull med folk, häftigt... Chantz var där, han var tvungen att sitta igenom en timmas predikande på svenska innan lussandet började, haha. Men men. Han tyckte om lucia, väldigt mycket. Jag är nöjd. Dessutom sa körledaren att tre olika personer kommit fram till henne efteråt och sagt att det var det finaste luciatåget hittills, som varit i kyrkan alltså.

I tisdag var det dags att lussa för handelskammaren, på House of Sweden.

Marias tur att vara lucia, så fin!

 

Vi stod i trappan som leder mellan övervåningen och undervåningen, med lucian i mitten. Efteråt fick vi höra att det var det finaste luciaframträdandet på 5 år, då undrar man naturligtvis vad de gjorde för 6 år som var så himla speciellt... bah!
Nu ska jag sluta babbla om lucia.

Mindre än en månad kvar av praktiken, och lite mer än en månad kvar i landet... jag ska försöka att maxa dagarna den sista tiden, göra något varje dag. Det finns så mycket kvar på min lista. En del av sakerna får dock strykas eftersom Maria äntligen ska åka iväg på hennes affärsresa till Sydafrika, glad för henne men ledsen att vi missar julbaket på söndag.

Ikväll blir det äntligen lite ishockey, i Washington Capitals arena men inte med dem så klart eftersom de fortfarande strejkar. Men någon sorts hockey är bättre än ingen hockey! Helt klart. Så lyxigt att hänga med någon som överraskar med hockeybiljetter. Precis vad en kvinna vill ha! Underbart.

 Nu ska jag jobba sista dagen för veckan.

Trött trött trött och längtar efter snö. Alla bilder gör mig hemsjuk.

Hoj hoj!