Glad(?) Lucia

Jag har varit så fruktansvärt nere de senaste dagarna. Förbannat också att folk i kalla norden kan nå mig här borta, få mig att koka och önska att det stod något annat i mitt pass bredvid ordet "nationalitet"... Jag har aldrig aldrig aldrig känt mig så långt ifrån "svenskheten" som när jag ser alla idiotiska gillningar och delningar som FB svämmat över av på sistone. Inbillningssjuka paranoida stackare som tror att någon ska råna dem på deras julbord och kommentarer där konceptet "vi och dem" är så centralt att blodet fan fryser till is. Förlåt mitt språk men mina ord om Sverige har inte varit vänliga på sistone... tycker lite synd om värdfamiljen och annat folk som får stå ut med mina konstanta svordomar om Sverige, men det måste ut, annars exploderar jag. Det eller att hoppa från en bro liksom.

Åh ge mig valium.

Idag blev Astrid Cederlöf utsatt för så grova rasistiska påhopp att jag inte finner några ord, men det kvittar väl. Jag ser då inga större FB-folkstormar om saken. Men däremot när en skolklass, EN klass i hela Sverige, bestämmer att en unge inte får vara pepparkaka, då minsann passar det att folkstorma, samt att man så klart ska få det till att motståndaren är gigantisk, att denna pepparkaksbojkott är något som gemene man i Svedala står bakom och vill genomföra. Sverige är i fara! På grund av EN lärare. Snacka om inbillningssjuka... Jag tycker också det var helt fel tänkt att förbjuda gubarna (om det nu är hela sanningen) men att konstruera en fiende som inte finns är inget annat är fascistfasoner... huvudvärk huvudvärd huvudvärk.

Fast denna julbords-nonsens tar nog priset. Jag lovar, ni får ha exakt vad ni vill på ert julbord och ingen kommer komma inrusandes och protestera, tro det eller ej! Ni får också sjunga nationalsången när ni vill och hur högt ni vill, INGEN kommer klaga... Paranoida stackare.

Är detta svenskhet har jag aldrig känt mig mindre svensk...

Fast (tänker det halvfulla glaset) så är ju inte fallet, inte när jag ser alla smarta svar på tal. Det finns hopp... Som det Charlotte skrev, som länken Per la ut, och som det här som någon Robert Nilsson snickrade ihop... det är lite långt så jag kortar ner det, spar det viktigaste, läs gärna hela på FB.

"Det finns de som påstår att det pågår en debatt om pepparkaksgubbar. Det gör det inte. För att det ska vara en debatt, så krävs ju två motståndare med motsatta åsikter om en fråga. Det gör det inte i det här fallet. Låt mig ta ett exempel. Facebookgruppen "JA till pepparkaksgubbar i Luciatåget" har 17386 likes (nästan lika många som Amnesty Interntional Sveriges facebookgrupp på 23000 likes - i

sig ett förhållande som borde få människorättsaktivister som Raoul Wallenberg att vända sig i graven). Så vad har vi då? Var är den Stora fienden som pepparkaksgubbens vänner rasar mot?

Jo, det är en ensam lärare (och eventuellt några kollegor) som svenska folket rasar mot. Det är mot dem som folkstormen rasar.

Men ändå får man intrycket av att motståndet är större. Men det mina vänner, är inget annat än en konstruerad motopinion. Ett fabricerat motstånd - konstruerat och underblåst av neofascistiska opinionsbidare som vill dra ett löjes skimmer över den folkrörelse och de individer som faktiskt arbetar för att uppmärksamma etnisk diskriminering och arbeta för ett öppnare och tolerantare samhälle. Man vill gör dessa människors seriösa och balanserade arbete för rättvisa, mot etnisk diskriminering, till neurotiska överreaktioner. Detta genom att konstruera ett hot mot fenomen som står svenskarna varmt om hjärtat.

Folk frågar sig hur det ohyggliga som hände i Tyskland under andra världskriget kunde hända. Hur miljontals judar kunde gasas ihjäl utan att tyska folket protesterade. Svaret på den frågan är ju givetvis inte entydig, men en starkt bidragande orsak var att nazisternas propagandamaskin var väldigt framgångsrik när det gällde att konstruera juden som ett hot mot tyska traditioner och tysk kultur. Även här - precis som i dagens Sverige och på de sociala medierna - så använde man sig av bilder som raljerade och humoriserade över den judiska minoriteten, bl a genom tidningen Der Stürmers karikatyrteckningar (jämför den ockrande juden med stora onda ögon och kroknäsa med fotot på en kvinna och barn i burka bredvid två svarta soppåsar som just nu sprids på facebook). Precis som i dagens Sverige, så fanns det ju hos den tyska befolkningen en sorts vardagsrasism, vilken nazisterna kunde blåsa liv i."

Tack Robert. 

Jag pallar snart inte mer av idioti i mitt älskade hemland Sverige. Traditioner förändras hela tiden, tänk efter lite, bara för att saker varit på ett sätt de futtiga 20-30-40 år du levat betyder inte att de ALLTID varit så. Så vad ger DIG rätten att sätta ner foten och bestämma att från och med NU får inte traditioner förändras mer. Nu ska vi ha det så här för alltid. Traditioner har alltid följt tidens gång. Att svenska traditioner håller på att avskaffas och att man inte får äta va man vill på julbordet är rent nonsens. Däremot förändras de, precis som de alltid gjort.

Tack i alla fall till SVT som gav de här människorna ännu mer huvudvärk, jag tyckte om rappen, kul med nåt nytt.

I övrigt har jag haft en väldigt fin vecka med mycket spännande inslag, jag är lycklig men det här gnager på min själ hela tiden, vet inte hur jag ska kunna ignorera det. Jag blir bara så ledsen.