Fördomar, skillnader, likheter...

Igår höll jag på att kollapsa av dumhet, eftersom jag försökte trycka in SÅHÄR många att göra-saker under ett fåtal timmar... vilket innebar att jag stod och flämtade inne på posten tre minuter innan stängning med två kassar fulla med stressigt inslagna julklappar. Förlåt syskonbarn men det fick bli så... trodde inte posten låg så långt bort. Skickade även iväg 20 julkort eller så, jag är i ett förvirrat läge så har jag glömt nån så ber jag om ursäkt.

Efter det dog jag ett tag i soffan, och sedan var det dags för födelsedagsdrinkar för Ed, på någon El Salvadorisk bar han valt. Saker är ibland så enkla i USA, man kan bara köpa med sig en fet tårta till puben/baren så portionerar personalen ut den till alla ens vänner, så allt man behöver göra är att be hela bunten komma dit. Mycket smidigt och trevligt. Jag träffade en massa nya människor, men en del börjar bli bekanta ansikten nu. Jag är överväldigad av hur mycket vettigt och bra folk jag träffat här, riktiga pärlor.

Tårta. Mmm...

En del diskussioner igår handlade om hur jag uppfattar och uppfattat USA, vad för fördomar jag hade innan och vad som besannats/inte besannats. Jag sa som det var: Mångas bild av amerikaner är att de är skrytiga och ja... gärna skryter om det mesta helt enkelt. Högt. Det är inte speciellt sant. Visst är folk stolta och ibland berättar folk hur stolta de är, och de är klart mer stolta än hemma, men på det där bra sättet, det sätt jag saknar i Sverige. Patriotiska tror man ju också att amerikaner är, och jovisst, det är de väl, men inte heller det så som jag trodde att de skulle vara. Så mina fördomar har inte besannats speciellt mycket.

Vad önskar jag mig mer av i Sverige då, vad har de fattat i USA som Sverige missat? Det är lätt hierarkin mellan lärare och elever. Eller ja, det fanns väl i Sverige förut men nu verkar allt gått åt pipsvängen? Jag hatar det här kompistänket som pågår i Sverige, det här att elever och lärare ska va på en jämlik nivå eller va det nu babblas om. Klart som sjutton att lärare ska vara "högre upp" än sina elever, de ska inte behandlas som om de hörde hemma på samma nivå, det vore helt galet. Läraren är överlägsen eleven, eleven är underlägsen läraren, att rubba den logiken är farligt... enligt mig. Jag tror inte alls på den idén. I USA påminner man hela tiden om den hierarki som gäller, med motivationen att när DU lagt ner lika mycket tid på att plugga allt det jag pluggat så kommer du vara på samma nivå som mig, men inte innan dess. Jag är kunnigare än dig, därför hör jag hemma snäppet över dig. Ja, inte JAG utan läraren alltså. Helt rätt.

Jag fick även frågan om vad som gör mig galen. Mitt svar på det blev alla dessa valmöjligheter. Att ha tusen olika valmöjligheter gör inte en människa mer lycklig eller mer fri, frihet är inte alltid att kunna välja. Frihet är ibland att slippa välja. Jag är nära ett sammanbrott typ jämt när jag är på affärn, jag behöver inte 150 olika ketchupmärken att välja mellan... Lustigt nog svarade de att ja, jo, USA börjar faktiskt fatta det där nu, vi har börjat dra ner på valmöjligheterna eftersom alla ständiga val bara gör människor olyckliga. Hehe, sa jag, och i Sverige är det tvärt om, där har man på allvar börjat anamma idén om att det är varje människas rättighet att alltid har en miljard olika valmöjligheter vad det än gäller. Det är till exempel bättre med 15 jättedåliga apotek istället för ett som fungerade prima, eftersom det är viktigare att kunna välja än att kvalitén håller måttet. Yeeeey.

Det var en intressant diskussion helt enkelt... en av många. Det är roligt att på allvar reflektera över likheterna och olikheterna. Mycket vill jag aldrig aldrig ALDRIG ska nå Sverige (och om svenskarna inte vore så idi*piiiip* så skulle de också fatta det och sluta rösta på sådana alternativ) men annat tar jag gärna med till Sverige.

Jaja.

Åter till kvällen. Vi smet iväg nån timma och åt middag på en Etiopisk restaurang. Man äter med händerna, från samma tallrik, och dricker honungsvin till. Mums.