Flipp och flopp-fredag

Igår gick jag till the National gallery, ett av alla gratismuseum nere i centrum. Det är två byggnader, en för modern konst och en för gammelkonst. Eftersom jag inte hade all tid i världen hade jag blivit rekommenderad av min käraste att välja den med modern konst. Sagt och gjort.

Jag började vandra längs den moderna konsten och mötte tavlor som denna. Märkte samtidigt hur en mystifik känsla började vakna inom mig, en känsla av att vara förbannad på något. Först visste jag inte vad det var. Sedan slog det mig att jag ju hatar modern konst. Jag menar, vafan är poängen med lite streck på en tavla eller lite kludd här och lite kludd där? Grrrrr. Började storma ut men gick då förbi en grupp dagisbarn och en av dem utbrast: Look, Picasso! Så då fick jag väl lov att stanna och glo lite då på den här ledsna tuttlisan:

Kikade också på Salvador Dalis "Nattvarden".

Sen fick det va nog! Jag åkte ner till undermarken-plan och tog tunneln över till gammelbyggnaden. Tunneln var cool.

Sen var det gamla rävar för hela slanten, som Monet:

Rembrandt:

 

 Vermeer:

 

Jag vet att jag är kass som bara känner igen de superkända konstnärerna men konst är inte min grej riktigt. Tyckte i alla fall om den här också av nån jag inte kommer ihåg namnet på:

Ekorrar tycker jag också om. De är så gosiga. Nu låter jag som Erika Salt men ändå. Lyckades fånga en söt en.

Fångade fina DC också och sen gick jag och åt lunch med Megan och Kristy, trevligt värre. Sen blev det trevligt igen för att sluta otrevligt. HATA Portugal! Träffade upp Joanna och vi gick till en fotbollsbar med en massa massa MASSA folk då alla play off-matcher visades. Jag hade Sverigetröja och glatt humör, till en början.

Härlig stämning men sur som satan blev jag när den där lilla frisyr-fjanten gjorde mål. Chantz kom till slutet av matchen och då var vi så här glada:

Tröstade mig med lite dekormuffins från Sticky fingers. Det behövdes.

Sen surade jag men vid tio var jag glad igen och ville ut och möta livet, så vi lämnade hemmets trygga vrå och gick till en jättehärlig Mexikans bar där det bjöds på Mariachi! Det vill säga typ tio personer med dräkter och stora gitarrer och trumpeter som sjöng och spelade så att det bara inte gick att vara sur eller arg, bara glad.

Och i morse gjorde vi blåbärs-pannkaksfrukost. Sedan gick jag åt ett håll och Chantz ett annat för vi hade olika ärenden. Fem timmar senare sitter jag här hemma och undrar var han tatt vägen. Jag ska gå ner och smida kvällsplaner med Kristy så länge, så får vi se var kvällen slutar.