Tur och retur: Älskvärt

Helgen lovade guld och gröna skogar och det fick jag också. Eller snarare guldgröna skogar om man ska vara petnoga. Vi åkte ut tidigt lördag morgon, klockan sju (!) till Catoctin mountain park, packade med oss tält och sovsäckar och mat och hela baletten och gick sen två timmar rätt in i skogen. Väskorna vägde bly men vackert var det så man glömde smärtan. Väl framme gjorde vi klart vårt lilla läger och sedan hade vi en finfin helg fylld av mat och prat, typ det bästa som finns. Alla mobiler var hemma eller avstängda, så underbart att slippa en massa teknologi och tillgänglighet.

Vi pratade en massa om våra länder, om likheter och olikheter och om sånt man gillar med sitt land och sånt man hatar. De frågade mycket om Sverige, och visst lär man sig otroligt mycket om sitt eget land genom att diskutera det med människor som inte vet något om det? Man får ett så bra perspektiv, deras "WHAT?!" eller "WOW!" ger en tankeställare. Jag både sågade och hyllade vårt bananlånga land, så jag tycker nog att jag gjorde ett bra och diplomatiskt rättvist jobb.

De kom även fram till att Tor-leif måste vara världens mest skandinaviska namn, vilket mynnade ut i en massa Tor-leif-skämt a la Chuck Norris. En korsning mellan asagudarnas asagud och vikingarnas viking, går det att bli hårdare? Haha.

Hahaha, nyvakna och jag ser ut som en gammelsmurf.

Bear bag!

Chantz sovsäck och min sovsäck. Gissa vem som vaknade mitt i natten kall som en djupfryst kotlett? Så går det när man inte lyssnar på Elin och tar med en ordentlig sovsäck... jag lånade min av deras ett par kompisar men Chantz skulle minsann inte låna nån... suck. Karlar.