Did you give the world some love today?

Värmen har kommit tillbaka till DC och jag är glad, inte bara för värmen utan av en massa olika anledningar. Jag tänker mycket på framtiden, hur nära den är och hur fin den ser ut. Många är bitarna som ska falla på plats, men alla måste ju inte hamna rätt på en gång. Lite av charmen är ju att prova sig fram, när man inte riktigt vet hur slutresultatet ska se ut så är det bara att chansa hejvilt och ha så kul det bara går medan man gör det.

Jag börjar så smått inse att jag verkligen är i slutet av kapitlet nu, att nästa snart kommer att ta vid och att jag inte har någon aning om vad det kommer innehålla. Hejdå studieliv för ett tag, kanske ses vi snart igen på ett Masterprogram någonstans, kanske inte. Jag älskar känslan av att skriva sitt eget kapitel och att det kan sluta hur som helst och var som helst. Min dörr står öppen för alla tänkbara idéer, det finns än så länge ingen plats där jag känner att jag hör hemma och det förenklar saker en hel del tror jag. Jag har liksom inget behov av att hitta den där platsen, att kasta mig runt ger mig för mycket lyckorus för att jag ska vilja ha något annat. Skulle jag sluta resa så skulle jag sluta leva. Jag vill känna mig levande.

Däremot finns det ett par länder jag skulle vilja prova att bo i. Att prova något betyder inte detsamma som att man skrivit ett livstidskontrakt med det landet. Det är det som är så härligt. Det, och insikten om att man kanske bara har det här livet. Det ska utnyttjas till fullo, så som man själv vill leva det. Farligt farligt att försöka passa in i ett system man inte känner sig hemma med. Det händer att jag utan att jag märker det faller in i nåt sorts tänk som är så långt ifrån mitt riktiga jag man kan komma. Som precis innan jag skulle åka, och jag på riktigt stod och funderade över om jag kunde använda mina balkongmöbler som vardagsrumsmöbler. Då förstod jag att jag var illa ute och att mina tankar höll på att transformeras till att bli någon annans tankar. Typ, bara för att ett stycke plast är västvärds-stämplat som "utemöbel" så kan man inte ha det inne, utan måste ställa det i ett förråd och gå och köpa ett TILL bord? Vill inte bli lurad till att tänka så. Aldrig. Jag måste sluta skrämma mig själv, hehe.

Nu ska jag åka ner på stan och hälsa på lite favorit-secondhand-affärer. Det är lycka, det med.