Thailand har en speciellt plats i mitt hjärta, eftersom det var där mitt liv satte fart i rätt riktning. Innan Thailands-utbytet 2004/2005 var jag visserligen intresserad av olika kulturer och jag hade på känn att resor var min grej, men det var som svårt att veta innan jag faktiskt upplevt en annan kultur och faktiskt rest. Tack vare ett SIDA-utbyte fick jag chansen att ta reda på hur det låg till, om det verkligen var så som jag misstänkte angående mina böjelser eller om jag bara trodde att det här med kultur-utforskande var min melodi.
Jag inser så här i efterhand att där och då, i Vilhelmina och i Thailand, börjar stigen som jag ännu befinner mig på. Den första pusselbiten lades på plats helt enkelt. Sen dess har jag byggt vidare och är idag jäkla nöjd med hur bilden ser ut. Ännu är den suddig i kanterna och jag vet verkligen inte var jag kommer att hitta de sista bitarna, men det gör inget. Jag är tvärtom glad. Full av förväntan, glädje och positiv framtidstro ser jag just framåt, och så länge jag fortsätter i samma riktning, åt det där avlägsna målet jag riktade in mig på för längesedan, kommer jag att vara glad. Och mig själv.
Dags att sova, i morgon lyfter vi mot ett nytt Thailands-kapitel. Kapitel 4. Jag tror att det kommer att bli ett bra ett. Omtumlande, utmanande, härligt, galet, lärorikt, spännande. Med andra ord... Same same but different!
<3
Du är grym! Avundas dig i allt ditt resande, i alla upplevelser, stora som små men därmed inte sagt att jag inte är nöjd med mitt liv ;)
SvaraRaderaha det så bäst nu vännen så hörs vi. Ses gör vi i början av juni! Pussar och kramar <3