Ikväll har jag en kväll ackompanjerad av magont och melankoli. Nä inte tentan. Nåt annat. Nåt jag inte tjatat om på länge. Hö hö... hö. Fick för mig att logga in på resdagboken och det är verkligen som att låsa upp dörren till ett vattenfall och kasta bort nyckeln. Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
De bästa stunderna i livet för mig, det är dem som får mig att tänka "Det här HÄNDER inte?!". Inte på ett neggit sätt utan på ett... galet sätt. När livet liksom överrumplar en och sätter en i en situation man aldrig i livet hade väntat sig. Som att obducera krokodiler eller ha en massa hungriga apor som hoppar på en. Åh Australien, varför övergav vi varann? Jag saknar dig, men jag vågar inte tänka på dig för ofta. På oss. Är kanske rädd att du ska bli nött i kanterna, att en tråd ska lossna och ju mer man drar i tråden desto mindre blir det kvar. Av minnen. Dofter. Ljud.
Gick vilse i fotoalbumet och jag är ingen mästerfotograf i stövlarna, men ändå så väldigt nöjd över att ha fångat så mycket, eller så är det känslorna jag får när jag ser dem som gör dem extra bra.
2000 mil i bil.
Great Ocean Road.
Lugnet.
Krokodilerna.
Hittade Nemo.
Stora Barriärrevet.
Västkusten.
Uluru.
Äventyr i skogen.
Jobb-äventyr med Madde.
Vattenfallen.
Djurparken.
Det HÄNDER! Hände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar