Heta nätter

Det känns skumt att jag för en vecka sedan satt och svettades av helt andra orsaker än dagens. En vecka sedan salstenta, denna moderna form av tortyr. Fast... sån där bitterljuv tortyr. Pest och pina, javisst, men känslan när man går därifrån är ändå en så otrolig lättnad, som att tappa 10 kilo genom att lämna in ett par papper.

Det känns fortfarande bra här på ön, vi lär känna den bättre och bättre. Har hyffsad koll på var Pad Thaien är billigast (jag äter det en gång om dan, billigt, mättande och gott!), var flaskvattnet är billigast, var massagen är billigast, var 7/11 ligger, eeeeh.. ja och det är väl ungefär vad man behöver kunna just nu. Det är ett lugn över ön som jag gillar, visserligen sover den aldrig (och knappt vi heller) men jag känner mig lugn och trygg här. Vid halv två inatt fick vi för oss att gå in till "centrum" och handla på just 7/11, på sin vakt är man så klart alltid men kände mig inte orolig av promenaden. Det är ett gott betyg.

Ett schema har upprättats, litegrann för att rädda plånbok och kroppsform men också för enkelhetens skull. Alkohol inhandlas fredag och lördag. 5 drinkar på en dag är roligare än 1 drink om dagen i 5 dar, som en vuxenvariant av Fem myror skulle ha kunnat heta. Helkroppsmassage tänker jag unna mig en gång i veckan. Efterrätter och glass hör till helgerna det med. Fruktshakes hör dock till det dagliga överlevnadskittet, tillsammans med minst 5 dopp i havet och ett par timmar i solen. Livet är gött.

Ja. Nästan jämt. Nattetid har vi det lite trögt, det är så satans varmt att vi inte somnar förrän runt 3-4 och innan dess har jag hunnit vrida mig tusen varv och provat ALLT, igår natt sov jag till och med med fötterna på huvudkudden och huvvet i fotändan, tänkte att det kunde hjälpa... fläkten i taket som viftar runt den kokande luften låter dessutom som en flygplansmotor och ibland brukar jag fantisera om att vi kanske lyfter en vacker natt. MEN nu ska jag sluta klaga, min kropp kommer att vänja sig och AC blir man bara förkyld av så gräset ÄR faktiskt inte grönare.

Det är svårt att inse att vi är här för att skriva C-uppsats. C-uppsatsen är ju det obestigbara Berget, den oåtkomliga Pokalen, eh vad kan jag kalla den? Det som funnits i mitt huvud sedan dag ett på universitet. Rädd har jag varit och det är jag väl fortfarande, det här är det viktigaste jag kommer att göra under min skoltid och nu måste det klaras av. Det är inte något som skymtar i horisonten längre utan nu är den framför nästippen på mig. En sån där elefant man måste äta upp, bit för bit.

Men det kommer att gå bra. Det gör väl alltid det, till sist? Till och med när det går dåligt tenderar det hela att sluta med något bra. Hur som helst så finns det inget val, elefanten ska ner i magen och när den väl är där ska jag ta världens längsta middagslur och baaaaaara sova.

Blekansikte. Ugh!

Säkert undrar fruktansvärt många om jag läst någon mer pocketbok och det HAR jag. Jag har nu läst ut bok tre, skriven av min favoritdeckarförfattarinna PD James. Ett opassande jobb för en kvinna. Den var bra men för kort, hennes böcker brukar vara längre. Har med mig ytterligare en James-deckare men den tar jag senare. Snart har jag läst alla kvinnans böcker, sånt hatar jag.

Avslutar med denna som jag lånat från Ann, detta inspirerande kvinnostycke: