2013.
Det här året har börjat så bra att jag nästan blir orolig. Betyder det här att en smäll snart väntar eller är vissa år helt enkelt så här galet bra?
Det är liksom så många drömmar och mål som blivit besannade och uppfyllda eller i alla fall påbörjade. Stipendiet från SIDA. Gått ner till min favoritvikt med hjälp av LCHF, svisch sa det - och jag känner mig äntligen som mig själv igen. Klart med 7 veckor sommarjobb på Mig.verket, där jag trivs så himla bra. Kommit igång med satsningen på Tjejklassikern, med Lidingöloppet och Tjejvasan som första anhalter. Fick en fin slant tillbaks på skatten som passar utmärkt eftersom jag just köpt mig en flygbiljett till Amsterdam och en hembiljett från Paris. Två städer jag alltid velat besöka, nu så! Dessutom gör jag det i sällskap av en så himla fin mänska, som innan vi far ut i Europa gör en veckas stopp hos mig i Sverige. Ja, och störst av allt är som alltid kärleken, och min största kärlek är som alltid Leksand. Ska min högsta önskan nu äntligen slå in? Åt fanders med världsfred och önskan om toppbetyg, att få upp dem är allt jag kan be om. KANSKE händer det i år! Ja herregud.
Jag är rädd som alltid, när kommer bakslaget? Eller är detta belöningen för att jag förra året slet så innih-vete och rodde i hamn en massa omöjligheter?
Något speciellt är det helt klart med detta år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar