Stänger en dörr för att öppna en annan

Lördag morgon. I Gävle är det minusgrader men solsken och jag gör mig redo för att hitta till Afrikagruppens nya second hand-butik, som öppnat på Söder.

I förrgår var vi till Elinda och vaccinerade oss, jag fick Tyfoidtabletter och Nessica fick två sprutor med ditten och datten. För mig blev det en kväll med feberfrossa och sken-ont i armen, den gjorde ont fast nålsticket inte ens fanns där… fast jag klandrar inte min kropp för att den gjorde uppror, vaccin OCH att svetta sig igenom kvalseriepremiären på en och samma gång. Säg den kroppsdel jag inte skulle offra för att få vara bland de två topplagen i slutet av denna tortyr-serie… ta en fot, jag har två. Eller ett öra. Bara du/ni/ers högre maktskap låter oss vinna, vi vars hjärta är blått och vitt.

Och Gävle-äventyret är snart över, känns konstigt att den här lägenheten snart ska stå tom igen. Jag har vant mig vid att somna med en fantastisk vän bredvid mig, dricka mängder med te och prata hela kvällarna, med tända ljus överallt. Kandelabern tuggar nu i sig de sista 5 ljusen av 50 men jag har redan köpt ett nytt storpack som väntar på att få brinna ut. En sorglig mening men sann. Vi har slagit fast att det finns två varor det aldrig kommer vara brist på innanför dessa väggar så länge vi bor här: Te och stearinljus. Någon teve har vi inte och inte internet heller (mer än i luren). Nessica stickar, målar och läser. Jag läser och skriver. Själen jublar.

Hur duktig?

Den här helgen är jag dock ensam här. Läser, springer, hm... läser. Vi har ingen sänglampa så istället får man ha kandelabern bredvid sig när man läser, känner mig som Miss Bennet själv haha, när jag druckit upp mitt te, lagt ner boken och blåst ut de fem ljusen.

I veckan var vi på skolan och skrev på intygen också, och lämnade bankuppgifter. MFS-stipendiat, galet... Nästa vecka kommer 25 000 hamna på mitt konto, vilken sjuk känsla! Sjuk men härlig. Då är det bara att lägga i en högre växel och boka flygbiljett och så vidare. Köpa diktafon, analysprogram till datorn, med mera med mera.

Men det är sen och nu är nu. Nu ska jag försöka gå ut och fånga den där berömda dagen. Och förhoppningsvis även en och annan retro-klänning.