Ja, man kan ju rent filosofiskt säga att hela livet är en resa, med diverse stationer man passerar... vissa stannar man vid bara en kort kort stund, andra ett längre tag. 3,5 år till exempel. Snart är det bara ett halvår kvar av Gävle-tiden, sjukligt. Det känns som att jag, precis som på bilden nedan, ofta befunnit mig i bakgrunden och varit lite suddig i kanterna. Självvalt liksom, det är väl lite så jag funkar. Och jag har trivts där.
Håller förresten med till hundra procent om att utbildning är nyckeln. Kärlek eller solidaritet är viktigt men mot de mörkaste av krafter är det ändå utbildning och kunskap som är de bästa vapnen. Man måste inte gå i skola för att utbilda sig eller finna kunskap, kunskapen finns överallt. Värt att poängtera.
“There is but one coward on earth, and that is the coward that dare not know.” /DuBois
Just så är det.
Swisch säger det. Så är det som är nu förvandlat till ett minne och det som var då. Ett år sen snart som det här fotot togs. Jag var långhårig nervös och glad. Ett år sen, alltså.
Jag får svindel i hjärnan, hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar