Svett

Idag var Stefan Löfven på högskolan, han verkar vara en otroligt ödmjuk och snäll person, men ändå med en rejäl dos pondus. Trots att jag inte är sosse kommer jag älska att ha honom som stadsminister. Tanken av honom i den positionen gör mig helt lugn. Perfekt.

Jag utmanade mig själv och ställde honom en fråga, trots att det fanns en massa andra människor i rummet. Jag gillar verkligen inte att prata inför folk, men jag gillar verkligen att utmana mig själv. Såklart ska man alltid behöva göra sånt här i mick och med kameraobjektiven riktade mot sig, men jag gjorde det ändå, trots handsvett och skenande puls. Nu är jag stolt. Jag kan ju, det går ju, jag dog inte. Ta-daaa!

Jag skrev om det här på FB och är lat och kopierar texten därifrån:

"Han och Jämtin pratade först om vikten av utbildning, att 80 000 jobb om året inte blir tillsatta för att det saknas människor med rätt kompentens, att de vill utöka antalet högskoleplatser eftersom utbildning är av sådan vikt. Jag sa att jag läser internationellt socialt arbete och just nu läser en kurs om kollektivt empowerment och samhällsutveckling. Min fråga var: Hur vill ni arbeta för en samhällsutveckling i områden som präglas av socioekonomiska svårigheter, segregation, hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå? För även om man skapar fler högskoleplatser, hur vill ni få människor i segregerade områden att studera och ta del av de platserna?"

Nu ska jag sova.

Si gunatt du.