Tur och retur: Rutiner

Sitter och äter lakritsnappar med katten som sällskap. Jag tror att hon hade ett namn en gång i tiden men nu säger alla bara "cat" så jag gör också det. Hey cat, good morning cat.

Jag har snickrat ihop ett sorts livs- och pluggschema. Chantz går upp kl 6 och sticker till jobbet kl 7. Det sista han gör är att sparka mig ur sängen med en order om att plugga och de här två första dagarna har det faktiskt funkat. Får inte stänga ner dokumentet innan jag skrivit minst 4 sidor. Jag har även kopplat på hemmafru-rollen, och har lovat mat på bordet varje dag när han kommer hem från jobbet. Har gjort ett schema även där, med en köttdag, en fiskdag, en soppdag, en veggodag och en vadsomhelst-dag. Det är roligt att laga mat och pillra med recept när man har tid för det, och det har jag ju nu, så jag sköter gärna den biten. Annat vore det så klart om båda jobbade. Hur som helst, då maten är klar när han kommer hem finns sedan hela kvällen till förfogande. Jag vill inte hamna i deg-fällan och sitta inne och uggla, jag vill göra saker, om så bara ta en promenad runt kvarteret. Igår kväll tog vi en promenad längs U-street, en gammal favoritgata med massa second hand-affärer och restauranger och liv och rörelse.

Det är det jag älskar mest med att vara här, att det rör på sig, hela tiden. Folk stressar dock inte, utan flyter fram som i en harmonisk myrstack. Sedan gillar jag så klart att folk pratar med varandra till höger och vänster.

Den senaste tiden har jag kommit fram till något om mig själv och mitt liv, och det är att jag inte är någon småstadsmänniska. Endera ska det vara landet, eller så ska det vara storstaden, de där mellantingen får mig att må dåligt. När jag bodde i Gävle så insåg jag att det kändes så poänglöst, staden är för liten för att ha någon som helst puls eller glöd, men för stor för att man ska känna sig nära naturen. Jag tror helt enkelt inte att jag är gjord för sådana platser. Jämför jag Horndal med Avesta, som jag ju nu kan göra eftersom jag bott på båda ställena, så vinner Horndal med... kanske... 100 - 2, och det har med det att göra. Horndal kan erbjuda mig natur och lugn, och charmen av att bo på ett litet ställe, medan Avesta inte kan erbjuda mig vare sig natur eller liv, till den grad jag önskar (läs: till den grad JAG önskar).

Jag tror att det här stämmer rätt bra överens med min personlighet. Jag älskar ro och stiltje lika mycket som jag älskar storm och kaos. Allt däremellan gör mig rastlöst och otålig.