Tur och retur: Fredag

Framme.

Flygresan gick hyfsat bra, förutom att vi flög mot ljuset så att det aldrig blev natt. Ingen sömn med andra ord, men däremot ett nytt favoritflygbolag. Bryssel Airlines. Såg 500 days of Summer på planet och den var kanon. Gillar inte jäntan som spelar huvudpersonskan så det passade bra att hon hade en irriterande roll. Nu för tiden får man förresten inte sitta och hålla i en sån där dosa längre, utan det är touch screen som gäller. Jag röstar nej. Gillade den där Old school-känslan man fick av att hålla i dosan, plus att det var lite spännande att alltid vara livrädd att trycka fel, trodde alltid jag skulle råka beställa en flaska 5000-kronorschampagne av misstag eller så.

Nåväl. Framme i DC var det ganska spännande på flygplatsen... eller ja, ungefär så spännande som det kan bli av att stå i en sjukt lång kö i formatet av en tjocktarm som går i takten av en bakfull sengångare. 2,5 timme tog det innan jag fick visa passet, lämna fingeravtryck och andas ut. Ägnade dem åt att svära inombords samt armbågas med en väldigt gammal tant som försökte köra om mig hela tiden. Jag blev galen. Men, vem vann? Jo, jag vann. Ha!

Sedan plockade Chantz upp mig och jag åkte hem och dog i sängen. Dagen efter hade jag beställt bagels till frukost och så fick det bli. Sedan tog vi en tur på Target och köpte lite utklädningsatteraljer. På kvällen var vi på fest hos Judy och Rio, träffade en hel hög med folk som jag kände igen sen sistens, så det var roligt. Fick massa beröm för mitt mörka hår. Jo man tackar.

Idag hade vi en "study date", gick till ett mysigt café med datorer och kursböcker och hela faderullan, jag skrev på hemtentorna och han förberedde morgondagens lektioner. DC är ömsom varmt, ömsom kallt, kanske är det därför jag trivs så bra här, för att vi liknar varandra. Höhö. Nu ska här sovas för i morgon kör tentaplugget igång på allvar. Och så tänker jag på Lou Reed så klart, mannen som gav mig världens bästa låt. Perfect day. Vila i frid gamle man.

Så här såg det ut igår: