Nyss hemkommen från Les Miserables. Är det bara jag som tycker att Russel Crowe gjorde ett bra jobb?
Boken är min skatt, min älskling, Victor Hugo är ett geni och min ledstjärna. MEN, jag ger filmen poäng, det gör jag. Ett högst okej försök.
Höll på att dö av paret bakom. När Russen tog ton för första gången (typ 10 sekunder in i filmen) hördes ett klassiskt besviket alfahanne-grymtande från raden bakom. Killen hade alltså missat den lilla detaljen att Les Mis är en musikal. Så, när Russel tog ton andra gången grymtade han ännu högre. Tredje gången reste han sig och gick. Flickvännen suckade besviket och besvärat och följde efter honom ut.
1: Hörru bruden, vill DU se en film så gör du det, skynda inte efter herr macho som om hans åsikt vore viktigare än din.
2: Hörru alfahannen/machokillen, om du inte kan sitta igenom en film som din käresta vill se så borde du kanske inte ha någon. Det är inte hennes fel att du missat en ganska väsentlig bit av information gällande filmen. Visst, vill du inte se så vill du inte, borde dock inte gå ut över henne.
Bah! Ett sånt sätt.
Jag är hur som helst nöjd med filmupplevelsen. Även med Russel Crowe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar