Jag är ingen soldat/militär-fantast, finns inget glorifierat över det i mina ögon. En man kan fara till ett annat land och döda civila med motiveringen att man försvara sitt land mot en fiende som... inte riktigt finns. Och mottas som hjälte. Vårt förflutna är fullt av hjältar, det är klart, men de som for är inte större hjältar än de (ofta kvinnor) som fanns kvar och kämpade för att hålla landet på fötter. Så filosoferar jag...
De flesta gravar pryds av kors, andra av judiska symboler, beroende på vilken tro man tillhör/t. Vid den okända soldatens grav var det en massa kors och verser ur bibeln, vilket så klart är helt okej om man är kristen, men jag var givetvis tvungen att fråga; Soooo... if the soldier is unknown, how come you know he is a Christian? Menade inte att provocera eller irritera, tycker bara att det är värt att reflektera över. Men jag fick inte svar.
Efter det for vi till Library of Congress, maffig byggnad. Ganska nybyggd (1897) men gjort att se ett par hundra år äldre ut. Sedan traskade vi över till The Folger Shakespear Library för att jag så gärna ville få en glimt av deras förstafolio. Dock var det stängt in till förstafolion just när vi kom, tjohej tjohej. Yet another reason to come back, suckade jag. Jag läste nyss en fruktansvärt dålig deckare om Shakespeare, 'Shakespeares hemlighet' - DaVinci-koden goes Shakespeare, som trots att den var usel gjorde mig lite nyfiken på herren ifråga. Författaren kommer dessutom från DC och en del av boken är de till och med inne på Folger och härjar och mördar.
Jahapp.
Avslutade med the National Cathedral, en gigantisk byggnad som påminner starkt om Hogwards och vars krypta är så kringelikrokbyggd att jag nästan hittade vilse. Mycket vacker, och en katolsk mässa hann vi med också. Tände även ett ljus för morfar som sagt. Fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar